Julen är snart över för denna gång. 46 jular har jag upplevt.
Mer eller mindre medvetet närvarande.
Om man läser någon hälsotidning, ingen nämnd och ingen glömd, får man allsköns tips om hur man ska bli av med alla kilon som man nu har lagt på sig.
I mitt fall inte mindre än 4 kilo på ca två månader! Hur gick det till?
Mat, dryck och godsaker i alla dess former och ingen träning.
Absolut ingen träning alls de senaste två veckorna!
Jag beslutar mig snabbt för att slå igen hälsotidningarna just nu. Orkar inte med alla käcka uppmaningar.
Om man har läst tre olika hälsotidningar blir man väldigt förvirrad, eftersom alla hälsoexperter säger olika.
Vem av alla dessa experter kan man lita på, vem av dem vet. En säger att man ska äta allt. En annan säger att man ska skippa kolhydrater. En tredje säger att man ska äta enligt tallriksmodellen. Hjälp! Vad är rätt?
För två månader sedan sprang jag 3 gånger i veckan och gick på gym 1-2 gånger utöver det.
Åt bra och rätt (enligt någon expert!) och stretade på med jobb och kämpade med allt som man ska göra, utan att tänka.
Sedan gick proppen ur. Vardagen hade tagit över och min självkontroll fick sig en törn.
Någon sa till mig att jag duger som jag är. Det var svårt att smälta.
Sedan kom julen också. Självkontrollen rämnade totalt. Mitt oordentliga Jag (J-Jaget) jublade.
Medan det ordentliga Jaget kämpar varje dag för att ta tillbaka kontrollen. Utan större framgång.
Jag har inte ens dåligt samvete.
Okej, jag har gått upp några kilo, men vad gör det?
Jag duger nog ändå. Men någonstans därinne ropar mitt ordentliga Jag, hallå: Det spelar visst roll.
Nej säger den andra envist: nej det spelar ingen roll. Mat och dryck är gott. Jätte jätte gott!
Något som är så gott kan väl inte vara farligt. Det måste väl vara bra att äta och dricka gott så att man mår bra.
Problemet är när maten och drycken dövar de riktiga känslorna. Då funkar allt man stoppar i munnen som vilken drog som helst. Då dövar mat och dryck all den stress man kan känna. Stressen över känslan att inte duga.
I samma stund som det stressade och okontrollerade intaget av mat och dryck dövar känslan av oduglighet, kvävs motivationen sakta men säkert och intaget av mat och dryck blir ännu mer okontrollerat.
Tidningarna basunerar ut: Ät mer medvetet! Njut av varje tugga så att du verkligen känner när du blir mätt!
Ja just det! Men för det måste man ju först stressa ner. Är man stressad, äter man stressat. Ock kilona väntar inte på sig! Obarmhärtigt läggs de på.
Känslan av otillräcklighet, trots att man slår knut på sig själv och hinner med det näst intill omöjliga tidsschemat.
Den känslan kapslas in i skön ludd med hjälp av mat och dryck. Så till den milda grad att man mår bra och alla jobbiga känslor för en liten stund glöms bort. Tills nästa dag när man kommer ihåg alla saker man har glömt bort att göra.
Glömt bort för att man då inte mindes.
Skriv lappar! Löd en uppmaning jag fick! Om du har så dåligt minne kan du väl skriva lappar till dig själv. Inte bra att du har så dåligt minne, det tyder inte på något bra! Nej, tack för upplysningen. Det kunde jag räkna ut själv.
På måndag börjar mitt nya liv (mot 61 igen). Då ska mitt ordentliga Jag vinna över J-jaget. För alltid? Vi får väl se!