Reflekterat från boken Sluta Grubbla Börja Leva med Steven C. Hayes
Övning på sid 64 – Vilka tankar och känslor har du just nu?
Jag vet inte om jag förstår boken helt och hållet. Men jag tolkar denna övning så att, nu när jag har gjort några av övningarna i boken, finns det tankar och känslor hos mig som nu kommer fram, som jag tidigare har undvikit, som jag tidigare har tryck undan. Tankarna och känslorna som vållar mig mest obehag, är när jag uttalar orden: ”Jag skäms för mig själv”. Inte för orden, utan för att jag menar det. Genom mitt liv har jag verkligen skämts för mig själv. Jag har skämts för mig själv för att jag av någon anledning har känt mig onormal. Jag har identifierat allt jag gör, tänker, känner, säger och står för är onormalt och något som av naturen är fel och som jag borde förändra, eller åtminstonde trycka ner. Alltså inte visa vem jag egentligen är, utan visa upp en kontrollerad Anna; en fasad som andra vill att jag ska vara. Bara dem slipper mig. Den riktiga Anna.
All den terapi jag har gått, några av de andra böckerna jag har läst, har fått mig att förstå att jag har genom mitt liv skämts för mig själv. Att jag har känt mig onormal. Någon som ingen kan tycka om eller älska. Skillnaden med denna bok är att den ber mig att inte undvika denna väldigt smärtsamma känsla. (Jag vet fortfarande inte rikgit skillnade mellan tanke och känsla, men det gör det samma). Därför varje gång jag säger det; att jag skäms för att jag känner mig onormal och fel, för att jag inte tror att någon kan tycka om mig utan min kontrollerade fasad, så smärtar det väldigt mycket. Någon form av undertryckt känsla försöker komma fram. En känsla som är väldigt väldigt gammal. Känslan stinker gammalt, som en bortglömd ostkant som börjat mögla för länge sedan. Varje gång det händer, tänker ja, ja, okej nu har jag tänkt det och nu är det bra. Nu kan jag gå vidare med min fasad, och vara den kontrollerade Anna som de andra åtminstonde kan stå ut med. Den gamla mögliga känslan är fortfarande undertryckt. Jag har bara pyst ut lite av den stinkande lukten. Men det mesta av känslan är fortfarande där. Nertryckt och gömd för alla andra, för resten av världen. Omedvetet tänker jag nog att jag vill skydda världen från den riktiga Anna, den utan fasaden.
På frågan vilka tankar och känslor jag har just nu, blir svaret. Jag tror att mina tankar om att jag är värdelös och mina skamkänslor för mig själv för att jag är så onormal, är de som kommer upp och som måste bliv föremål för min egen granskning genom resten av boken. Allt det andra, alla andra problem jag har, är konsekvenser av att jag skäms för mig själv. Mina skamkänslor för mig själv är kärnan, den allra innersta kärnan av att jag mår dåligt. För att skydda denna kärna har jag kapsalt in den med olika typer av prestationer och försök till att få människor att tycka om mig. Att få bekräftelse, att få uppmärksamhet. Genom detta bevisar jag för min ”dumma” kärna att jag visst duger. Problemet är att kärnan är omättlig. Den är som min Gluff Gluff, som aldrig blir mätt. Det spelar ingen roll hur många prestationer jag än klarar av. Kärnan är inte nöjd. Skamkänslorna ligger kvar, orörliga. Jag skäms fortfarande för mig själv, för att jag är onormal. Och jag tror fortfarande inte att någon kan tycka om mig för den jag är. Därför ska jag läsa vidare i boken.