Denna dag var en sorgens dag.
Enligt Wikipedia är den freudianska uppfattningen om sorg att den alltid beror på förlust av något. Och just denna dag förlorade jag tillit till en person som jag har tyckt väldigt mycket om under en lång tid. En person som jag ansett stått för rättvisa, stor medmänsklighet och inkludering. Men idag vaknade jag upp ur min dröm och min inre vision av denna person revs sönder i tusen småbitar. Sorg. Besvikelse. Ilska. Falskhet. Mycket snurrar runt i huvudet. Hur kunde jag låta mig luras och förledas av denna person. Hur kunde jag någonsin ha trott på det hen sa? Den största besvikelsen och ilskan är riktad mot mig själv. Hur kunde jag….Dumma dumma mig. Idiot.
Men jag känner också sorg och tomhet över att ha förlorat inte bara tilliten till hen, men också att jag kanske nu måste ta steget ifrån något som jag egentligen tror på och som jag vill fortsätta att jobba för. Men för att jobba med det, måste jag fortsätta att samarbeta med hen. Kan jag det? Kommer jag någonsin kunna möta denna person igen? Utan att bli arg? Just nu vet jag inte, och jag ska låta mina känslor får stilla sig några dagar.
Den som lever får se. 😉
Reflektioner