Gravstenen som hon hade jobbat med de senaste 6 månaderna var äntligen klar. Det var så länge som hon hade vetat om…Dödsdommen…Magsäckscancer… Obotlig. Hon som bara trott att det var magkatarr som vanligt. Men en dag kom det även blod när hon gick på toa…Läkarna konstaterade snabbt att det var försent att göra något. Max två månader kvar hade de sagt. Hennes värsta mardröm hade besannats!
Eftersom hon ville att gravsten skulle ha en speciell text, hade hon genast börjat jobba med den. Hon hade börjat med att slipa stenen slät och blank. Därefter hade hon huggit ut bokstäverna, en efter en. Bokstav för bokstav, ord för ord. Nu läste hon texten högt för sig själv:
”Här vilar en person som inte levde efter mallen…
En person som ständigt letade och sökte, men aldrig kom fram till målet…
Ty målet var vägen i sig.
Längs livets väg mötte hon några personer som kom att betyda väldigt väldigt mycket.
Och tillsammans med dem inträffade många roliga händelser…
Som nu bara är minnen hos det fåtal som ännu är i livet.
Nu när vägen har nått sitt slut så kan man därför ändå säga att målet tillslut uppnåddes.
Ty nu är sista dagen levd och hennes sista andetag har ebbat ut.
Tack för allt som livet gav och tog!”
När hon hade läst klart slöt hon ögonen för sista gången.
Reflektioner