18 april 2020
En säkerligen fin vårdag, men jag orkade inte gå ut. När jag vaknade kändes det som att jag hade ont i halsen…CORONA! Tänkte jag. Ja, nu är det klippt, nu har jag fått det. Ringde och avbokade ett besök på en hudklinik som jag har på måndag. Nu, ca 10 timmar senare känner jag mig inte sjuk alls. Kanske lite hes och skrovlig i halsen, men inte sjuk. Ingen feber eller något. Nåväl, bättre att ta det säkra före det osäkra. Får ringa och boka en ny tid på måndag.
Nu är det istället ångesten som har övertagit min kropp. Den har lagt sig som en tung våt filt över halsen, bröstet och magen. Gör så att jag har svårt att andas. Det kanske är CORONA i alla fall! Men denna känsla känns igen sedan mer än ett år tillbaka. Långt innan jag någonsin hade hört talas om viruset. Ångesten återkommer nu mycket frekvent. I stort sett varje kväll. Kommer oftast smygande omkring eftermiddagstid för att tillta till kvällen.
Troligtvis beror det på jobbet, för varje gång som jag tänker på min situation på jobbet kommer känslan av att jag sakta håller på att kvävas till döds. Kan inte andas. Försöker febrilt få ner luft i lungorna, men får inte ner tillräckligt. Hyperventilerar emellanåt. Min hjärna är dessutom dränerad på all energi och glädje, ser bara en väg och den fortsätter neråt. Förstår verkligen inte hur jag någonsin ska orka ta mig upp! Allt känns nattsvart och meningslöst.
Jag hatar CORONA, för det förstör ändå mer. Inget kan bli bättre i denna situation som vi i världen befinner oss i nu. Hur ska man bli av med sin depression, när allt runt omkring är så deppigt. Man kan knappt träffa några och för varje aktivitet man vill göra måste man tänka efter: Är detta verkligen nödvändigt att göra just nu, eller kan det vänta till tiden efter CORONA?
Tiden efter CORONA, kommer det ens en sådan tid? Och vad händer efter den, kan det komma en ny våg, eller något annat lika hemskt virus. Är detta något vi människor behöver vänja oss vid i framtiden? Beror det på klimatförändringen? Beror det på naturens eget försök att nå biologisk jämvikt och balans, då människan som art saknar ”naturliga fiender”? Förutom att vissa gör vad de kan för att kontrollera och förtrycka människor med mer eller mindre plågsamma och dödliga metoder…Men det samtalsämnet sparar jag till en annan deppig ångestkväll när jag behöver skriva av mig i rent terapeutiskt syfte.