13 juli 2020, Trädgårdsprojekt del 2
Första riktiga semesterdagen i dag! Härligt. Hittills har sommaren varit så bra, med perfekt väder för min smak. Inte för varmt, en hel del sol, men ändå någon regnskur då och då. Perfekt för trädgårdsprojektet, som fortsatte idag….Tog ett tag innan jag kom igång. Jag gick som katten kring het gröt. Hade ingen lust att göra något egentligen, orkade inte…Efter en morgonmacka, te och ett gammalt sommarprat med Anders Hansen åt vi frukost. Sedan tog jag lite mer te, löste ett korsord och tittade ut på projektet, som jag bara hade börjat lite smått med. Mycket var kvar…Tog motvilligt på mig arbetskläderna och gick sedan ut. Började först med några andra trädgårdsbestyr. När allt annat var klart stod jag så framför projektet.
Fortsatte att gräva bort allt ogräs och de växter som inte ska vara kvar. Mycket grävande och slitande med rötter, stenar och annat som låg i vägen. Luckrade om jorden lite med spaden. Fick bort mera rötter. Jag vill verkligen besegra Kirskålen! Provade att lägga ut lite markduk, upptäckte då att det inte var så mycket kvar. Måste köpa mer i morgon. Då kan jag också få hjälp att lägga några sleepers på plats, som kant mot garage och grusgången. Därefter flytta om alla krukor jag köpte i lördags. Har redan provat att ställa ut dem på ett sätt, men kanske finns det andra sätt….Det kanske tar ett tag innan man blir helt nöjd.
Redan nu har mina första planer redan utökats, ganska mycket mot ursprunget. Vart ska det sluta? När man börjar, är det plötsligt så mycket man vill förändra och förbättra. Växter som inte har hamnat rätt, och som man börjar se vart de kanske passar bättre. Idéerna och drömmarna skenar iväg. I allt detta finns också en OCD övning. Att kunna pausa en aktivitet mitt i, innan det är klart och klara av att härda ut. Ångesten över att inte bara köra på tills allt är klart är olidlig. Jag är ivrig, vill se resultatet redan nu….Men problemet är att när jag jobbar och sliter, spinner idéerna vidare och egentligen tar det aldrig slut. När ett litet projekt (projekt i projektet) är klart, kan man genast börja med nästa. Och nästa. Och nästa. Och så vidare. Man hittar alltid ett nytt projekt att fortsätta med. Det är det som är grejen med trädgårdsarbete för mig. När jag väl har börjat att förändra, och får upp ångan och intresset, och ser massa drömmar och planer framför mig, är det så svårt att sluta. Det tar aldrig slut. Därför måste jag lära mig att kunna pausa ett jobb mitt i. Annars kan jag jobba ihjäl mig.
Det gäller inte bara detta jobb. Det gäller alla typer av jobb. När jag är på min arbetsplats, hos den arbetsgivare jag är anställd hos, är det ibland likadant. Kan ibland inte lägga ifrån mig pennan och stänga av datorn förrän arbetsuppgiften är klar. Därför är övningen lika viktig som projektet, kanske viktigare. Jag måste kunna pausa, eftersom de flesta projekt måste pågå längre än jag orkar fixa på en gång. Och jag måste kunna göra det utan att få outhärdlig ångest. Om jag kommer att lyckas? Den som lever får se ????