Kan det vara så att vägen jag just nu färdas på hela tiden har haft en speciell inriktning? Och att jag hela tiden varit på väg dit, till ”mitt kall”, utan att veta om det själv. Omedvetet. Som om det hela tiden har funnits inom mig…
Frågan är om jag vågar ta sista steget? ???????
Den som lever får se ?
Reflektioner