Otroligt vad tiden går fort. 4 månader av det ”nya” året har redan gått. De sista skälvande minuterna av Valborgsmässoafton 2023 tickar bort. Sedan inträder 1:a maj! Arbetarnas dag – en dag att uttrycka sina åsikter lite extra. En dag att stå upp för dem. I den tid vi lever i är det nödvändigt mer än någonsin att stå upp för yttrandefriheten. Den bör vi inte ta för given. Inte någonstans – inte ens här i Sverige. Förändring kan gå mycket fort – oroväckande fort. För hela tiden finns det två vågskålar – för och emot. Hur mycket yttrandefrihet tål vår nation innan dess vågskål tippar över? Och vem bestämmer det? Kanske den andra vågskålen där kränkthetskänslorna staplas på hög. Så många tomma ord och löften som aldrig infrias. Ord utformade som dimridåer för att ”vi vanliga dödliga” inte ska kunna se hur verklighetens fasad krackeleras av individualismens och egoismens intåg och erövring av mänskligheten. Och där vi egentligen bara är spelpjäser på en enorm spelplan som vi kallar världen och som vi inte har någon makt eller inflytande över. Vi kan bara hoppas på att tillräckligt många spelpjäser runt omkring oss vill ungefär samma sak – och som därigenom bidrar till att upprätthålla en slags ordning i vardagen, dimridån.
Reflektioner