Alla som föds har ett liv, och när livet tar slut – då är det verkligen slut. Det finns ingen knapp för att spola tillbaka för att leva livet igen. Allt det där visste du…
För Mamma, du lärde mig att ta vara på livet och njuta av det goda, men du lärde mig också att det finns plikter. Att göra rätt för sig, att arbeta och tjäna sitt uppehälle. Att det med rättigheter också kommer skyldigheter. Och att efter regn kommer sol, och att inget ont som inte också för något gott med sig och att man är sin egen lyckas smed. Du vände alltid det negativa till något positivt. Jag är oerhört tacksam för att du lärde mig detta.
Ibland tar vi livet för givet och att det alltid kommer att finnas tid att säga allt man vill ha sagt och tid att göra allt man vill ha gjort – men när det är slut, ja då är det verkligen det. Och det finns såklart en massa saker som jag inte hann säga eller fråga dig om. Men om jag nu ska tillämpa de färdigheter som du lärde mig – så spelar det egentligen inte så stor roll. Eftersom när jag tänker på dig, så kommer jag alltid att göra det med samma värme och kärlek som du alltid visade mig. Farväl älskade mamma – jag kommer att sakna dig