Första dagen på år 2023 är snart till ända – Nyårsdagen! Konstaterar att det är ett år sedan jag bröt ringfingret på vänster hand och fick sitta och vänta på När-akuten på Danderyds sjukhus.
Promenad med Bacco idag – först till Helenelunds hundrastgård där vi först var själva en lång stund. Sedan kom en husse med två små hundar som lekte sida vid sida med Bacco. Vi fortsatte sedan över till Kista – under den provisoriska tunneln under E4:an för att Tvärbanan nu byggas ut till Helenelund. Vi fortsatte förbi Kistamässan och förbi byggnaden där Elektra en gång låg – där jag praktiserade sista läsåret på Gymnasiet 87-88, vilket är 35 år sedan! Kista har verkligen förändrats sedan dess. Men exakt hur det såg ut då minns jag inte – vet bara att Kistamässan inte var byggd, den började byggas 2009 och öppnades 2011. Det har också tillkommit fler byggnader och parkeringar längs E4:an vilket medfört att mycket av den skog som låg mellan Kista och E4.an har försvunnit.
Nyårsdagen har alltså gått i minnenas tecken, då jag även tittade på en gammal svensk film på TV – Anderssonskans Kalle från 1972 – som visade Stockholms innerstad från en svunnen tid. Ibland längtar man tillbaka i tiden, till en till synes mer okomplicerad tidsepok. Då det såg ut som att människor levde mer för varandra och hade tid för det vardagliga små tingen. Utan stress och höga krav på att livet ska nå fulländad perfektion. Vad det nu är?
Det jag hoppas på inför detta nya år är mindre stress och sänkta krav från mig själv. Får se om jag kommer ihåg det i morgon när jag ska börja jobba igen efter 10 dagars ledighet. Den som lever får se
Reflektioner