Farväl älskade mamma – jag kommer att sakna dig.
Döden är så definitiv och oåterkallelig – nu kan jag aldrig mer fråga dig om kloka råd.
Din sjukdom var jobbig sista tiden och innerst inne anade jag att du inte hade så långt kvar – men jag anade absolut inte att själva dödsögonblicket skulle komma så hastigt som det gjorde. Från en minut till en annan utan förvarning (– inte som i filmerna där alla hinner säga så fina saker och hålla handen och med alla nära familjemedlemmar runt sängen ….)
Mamma, när jag ropade på dig – hörde du det?
När jag tog din hand – kände du det?
När vi lyfte upp dig på britsen – märkte du det?
Eller hade du redan då tagit ditt sista andetag?
Det är frågor jag aldrig kommer att få svar på.
Känner en oändlig tacksamhet över att vi fick fira en sista julafton tillsammans – att vi fick träffas en sista gång. När vi hämtade dig och pappa i Vallentuna insåg jag vilken kraftansträngning det var för dig att faktiskt genomföra ett julfirande. Jag såg då att din annars så starka livsgnista hade slocknat, dina ögon lät mig förstå att vi ska ta vara på denna tid tillsammans – så det gjorde vi. Vi åkte hem till oss i Sollentuna och åt julmat, sjöng nubbevisor – även om du bara drack vatten – och så hade vi julklappsöppning och tittade lite på TV.
Vi beställde en taxi till dig och pappa – som taxibolaget lite senare avbokade – och därför beslutade vi att köra hem dig och pappa. Men först ville du åka förbi Sollentuna sjukhus för att få möjlighet att andas in lite syrgas. Men tyvärr hann du inte få syrgasen…
Sedan dess har jag funderat på om julaftonskvällen hade fått ett bättre slut om vi hade åkt tidigare, eller om vi hade ringt efter en ambulans, eller om vi hade gjort på något annat sätt…. Men så måste jag snart inse att det var sjukdomen som till slut blev för svår för din kropp att klara av.
Och kanske anade du vad som var på väg att hända och att det var därför du ville åka till sjukhuset – du ville kanske dö där? Det kanske var din sista vilja som gick i uppfyllelse – först en jättefin julafton tillsammans med pappa, Axel, William, Bacco och din dotter och sedan farväl till jordelivet? Det skulle vara en väldigt fin tröst att få tänka att det var så – att det var ditt sätt att säga farväl till oss – genom att vara tillsammans på julafton 2023.
Farväl mamma