Reflektioner från boken ”Älska dig själv” av Wayne W. Dyer
(Utdrag ur boken) ”Genom
hela livet är de två mest meningslösa känslorna skuldkänsla för
vad som har gjorts och oro inför vad som kanske kan göras. Där är
de! De stora tidsslösarna – Oro och Skuld.” (slut på utdrag)
(Mina reflektioner) Detta håller jag med författaren om. Och för min del kommer
insikten jag gjorde helt nyligen (när jag läste om Livsteman under
2017) in i bilden, nämligen att jag inte kan vara omtyckt av alla.
Jag kan inte, hur jag än gör, tillfredsställa alla andra människor.
Några gillar den jag är och vad jag säger och gör. Andra gör det
inte. En anledning till varför jag ofta oroar mig för framtiden,
för vad som kan hända, och varför jag ibland känner skuld för
sådant jag redan har gjort och sagt; är just att jag hela tiden har
velat att alla andra ska tycka om mig. Jag har sett det som en
personlig katastrof om någon visar mig sitt ogillande. Om någon
avvisar mig. Jag har genast sett det som ett bevis för att jag inte
är värd något. Och att deras åsikt om mig är den ultimata
sanningen. Därmed kan ingen tycka om mig.
Jag har
alltså varit livrädd för att göra något eller säga något som
gör att andra människor inte tycker om mig. Det är så det har
varit hittills. Nu har jag äntligen insett att jag inte kan få alla
att tycka om mig. Jag har releasats från min boja. Nu måste jag
börja tänka om. Men det är inte bara att vrida på en switch, och
säga, okej nu ska jag tänka så här istället: … Nej jag måste
påminna mig varje gång jag känner oro och skuld, att jag hur som
helst, vad jag än gör eller säger inte kan tillfredsställa alla
och jag kan inte få alla att tycka om mig. Så varför oroa mig?
Varför känna skuld för saker jag gjorde och sa, som jag ville göra
och säga. Några kommer att gilla det och andra kommer inte att
gilla det. Mitt tidigare mål var att få alla
att tycka om mig. Mitt nya mål är att sänka det kravet och
istället sträva efter att jag själv ska tycka om mig för den jag
är. Jag ska göra och säga de saker som gör att jag själv kan
respektera och tycka om mig. Som gör att jag kan vara stolt över
mig själv, klappa mig på axeln och säga; Du är okej som du är
Anna, du är faktiskt bra! Du kan vara stolt över den du är och det
du har sagt och gjort. Du har genom dina handlingar och ord stått
upp för dig själv och det du tror på. Det är faktiskt riktigt
bra!