3 juni 2020
Att skynda genom livet för att man är rädd att inte hinna med allt man vill…Men vad är det man ska hinna? Alla kommer att hinna dö. Men innan vi dör lever vi. Förhoppningsvis ett liv som är värt att leva.
Ibland kommer svackor, några av dem är svåra att ta sig ur. Problemet är att det inte finns några färdiga instruktioner för hur man gör för att ta sig upp. Och så måste man väva in saker som tur och otur. Sådant man inte rår över själv.
Denna vecka fick jag ett rejält bakslag, jag klev ner i en rejäl svacka och tröttheten som jag känner igen från februari, mars och april kom tillbaka. För hur länge? Vet inte. Ingen vet. Men jag måste kämpa, för det finns inget annat alternativ. Så länge det finns liv finns det hopp. Och så länga man kämpar finns en chans att återse ljuset igen. Även om jag dagar som denna tvivlar, så kan jag ändå inte sluta tro på en bättre framtid.