Dag 9 av 365

Klockan tickade i köket. Ett mekaniskt ljud som lät högt i tystnaden. Tick-tack.Tick-tack.Tick-tack…Emma drömde sig bort, hade försökt att läsa boken som de hade i läxa, men hon hade svårt att fokusera på den just nu. Istället stirrade hon på fotografiet av sin pappa. Den enda bild hon hade av honom. Otydlig, men ändå väldigt fin. Pappan skrattade på bilden och i hans knä satt hon, Emma. Då hade hon bara varit 4 år. Hon mindes tillfället, men väldigt svagt. Det hade varit sommar, och den var tagen på hennes farmor och farfars sommarställe, där hon hade spenderat de första 5 somrarna i sitt liv. Hon hade varit lycklig där, det mindes hon. Både hon och pappan skrattade mot kameran….Tick-tack. Tick-tack. Tick-tack. Hon försökte återigen koncentrera sig på boken, en bok som de läste på svenskan i skolan och som de skulle skriva en bokrecension om nästa vecka. Hon hade bara hunnit halvvägs…Alldeles för många sidor kvar. Vände ner blicken i boken igen. Läste en sida, men insåg att hon inte kom ihåg vad hon just hade läst. Det var inte var någon idé just nu. Kanske skulle hon få bättre koncentration om en stund. Hon ställde in fotografiet i skåpet och loggade in på datorn istället. Några sudoku spel, sedan kanske hon skulle kunna läsa lite till. Tick-tack. Tick-tack. Tick-tack…

Lämna ett svar