Supertrött och utmattad efter veckans jobb och andra aktiviteter. Vänt ut och in på mig själv ett antal gånger, tyckt och tänkt en massa och funderat fram lösningar på problem. Frågan är om det leder någonstans, eller om det bara rinner ut i sanden…Hoppas kan man ju alltid göra, men just nu orkar jag inte ens hoppas…Det tar för mycket energi. Engagemang kan verkligen både ge och ta energi.
Problemet för mig är att jag inte känner när det tar mer än det ger, förrän efteråt. Jag liksom sugs in i händelsen och först när stormen har lagt sig inser jag att jag är helt slutkörd, som om någon kört över mig med en ångvält. Hjärnan känns så där tung och seg som i början på sommaren…INTE BRA! Vad hände? Måste lära mig att lägga band på mig själv! ?????
Reflektioner