Reflektioner från boken: Vad är
moraliskt rätt av Henrik Ahlenius
Boken är uppdelad i fyra delar:
Normativa teorier, Tillämpningar: praktiskt etik, Dialog och kritik,
Utmaningar och perspektiv
Del 1: Normativa teorier behandlar:
Konsekventialism genom Philip Pettit,
Icke-konsekventialism genom Frances
Myrna Kamm,
Individens rättigheter genom Robert
Nozick,
Moral genom förhandling genom David
Gauthier,
Dygder och laster genom Philippa Foot,
Omsorgsetik genom Nel Noddings
Jag ska här reflektera över ”Individens rättigheter” där utdrag ur Robert Nozicks bok ”Anarki,
stat och utopi” tas upp.
Nozick: ”Individer har rättigheter, och
det finns handlingar som ingen får utföra mot dem (utan att kränka
deras rättigheter). Dessa rättigheter är så starka och vittgående
att de reser frågan vad, om något, staten och dess tjänstemän får
göra: Hur mycket utrymme lämnar de individuella rättigheterna åt
staten? Statens karaktär, dess legitima funktioner och möjligheterna
att rättfärdiga den – om sådana finns – är det centrala ämnet
för denna bok. Talrika och olikartade frågor flätas in i
undersökningen under dess gång.
De viktigaste slutsatserna vi drar om
staten är att en minimal stat, begränsad till de snäva
funktionerna att skydda mot våld, stöld och bedrägeri, att
upprätthålla avtal o.s.v, är berättigad, att en mer omfattande stat
kränker människors rättigheter att inte tvingas utföra vissa
handlingar som inte kan rättfärdigas, samt att den minimala staten
är inspirerande förutom att den är den rätta. Två betydelsefulla
resultat är att staten inte får använda sin tvångsapparat för
att utföra vissa handlingar, för sitt eget bästa eller till sitt
eget skydd.
Det är bara tvångsmetoder som är
förbjudna. Frivilliga handlingar i dessa syften är tillåtna, men
ändå kommer många att ögonblickligen förkasta våra slutsatser,
därför att de inte vill ha ens å tillsynes hårdhjärtad syn på
andras behov och lidande. Jag känner till den reaktionen. Så tänkte
jag själv när jag började fundera över sådana uppfattningar.
Motvilligt övertygades jag om värdet i de libertarianska åsikterna,
vilket berodde på olika resonemang och argument.”
Mina reflektioner: Om man begränsar
tanken till att vi människor lever våra egna liv utan någon som
helst inflytande på eller påverkan från andra människor, att vi
på något sätt skulle leva som små egna planeter på jorden där
vi i vår sfär kan klara oss själva, så skulle jag kunna drista
mig till att säga att Nozick har rätt. Men vi lever inte så.
Enligt min åsikt bortser Nozick helt ifrån att de allra flesta
människor lever tillsammans i ett samhälle, ett samhälle som vi
skapar just genom att vi lever på samma plats, där vi påverkar och
låter oss påverkas av de andra som lever där. Vi lever inte i våra
egna bubblor. Om vi accepterar denna tanke som ett faktum, kan det
utopiska samhälle som Nozick tänker sig – Nattväktarsaten –
aldrig bli realistisk.
Nozick tänker sig att det enda som är
legitimt för staten att omfördela, är att samhället ska kunna
upprätta funktionerna att skydda mot våld, stöld och bedrägeri,
att upprätthålla avtal o.s.v. (Rättsväsende: Polis, Domstolar,
Åklagare, Advokater). Att omfördela för att upprätthålla andra
samhälleliga funktioner (vård, skola, vägar etc) är inte
legitimt.
Nozick: ”I samtliga fall bär man en viss
kostnad för det större godas skull. Varför inte på liknande sätt
anse att några personer måste bära vissa kostnader som gynnar
andra. För det större samhälleliga godas eget goda. Det finns bara
enskilda personer, olika enskilda personer, med sina egna enskilda
liv. Att utnyttja en av dem till andras förmån är att utnyttja
honom och gynna de andra. Ingenting annat. Vad som händer är att
något tillfogas honom för andras skull. Tal om ett större
samhälleligt gott döljer detta.”
Mina reflektioner: Jag tänker här att
det som en person tjänar i form av lön för arbete, inte enbart är
frukten av denne persons förtjänster. Det är ju många personer,
samhälleliga institutioner och företag som är inblandade i den lön
som en enskild person tjänar. Att ett företag finns, beror på att
det finns en marknad för de produkter företaget säljer, men det
beror också på att de som jobbar där har kompetens att utföra
arbetet. En kompetens som samhället har erbjudit. Utan denna
kompetens skulle företaget inte kunna överleva och de enskilda
personerna som arbetar och tjänar lön där skulle därmed inte
kunna arbeta där om inte företaget överlever. Därför menar jag
att i ett samhälle där företag, företagsledare, anställda,
samhälleliga institution, pensionärer, studenter, sjukskrivna och
arbetslösa individer samverkar och lever i symbios, är en
omfördelning av resurser alldeles nödvändig för att upprätthålla
dessa förutsättningar. Om man rycker undan dessa förutsättningar,
kommer alla att få lida. Man kan alltså inte tala om att en
omfördelning från en individ/företag/samhällsinstitution är
oberättigad; den är snarare nödvändig för att i ett långsiktigt
perspektiv upprätthålla samhället och därmed alla individer,
företag och institutioner som lever och verkar där.