Känner den bekanta känslan i magen…
Ett svart hål som öppnar sig och där all min oro dras in med ett kraftigt sug. Liksom all min kraft och energi.
Sedan kommer pirret när oron sedan vandrar upp längs ryggmärgen mot huvudet, för att straxt därefter dras ner mot magens svarta hål igen.
Om och om igen, som en evighetskarusell.
Ofta måste jag ta djupa andetag för att inte kvävas.
Blir yr, illamående och får en enorm overklighetskänsla.
Det är så ångesten känns för mig. ??
Flera gånger varje dag.
Tröttheten är enorm.
Ibland sluter jag ögonen i ett försök att fly känslorna, men det går inte.
Det finns många sätt att försöka fly, och jag har provat några av dem. Vissa funkar bättre än andra.
Men ångesten kommer alltid tillbaka.
I medveten närvaro övar man istället acceptans.
Istället för att försöka fly sina känslor, accepterar man dem, utan att döma eller värdera.
Observera, Acceptera, Släpp
När jag har genomlevt en ångestattack med hjälp av medveten närvaro istället för flykt,
kan jag faktiskt känna mig lite lite starkare efteråt och tänka:
Om jag genomlevde detta, då klarar jag nog allt! ??
Reflektioner