Sent på eftermiddagen igår kom ångesten krypande igen. 😰 Hade varit fri från den i två veckor och två dagar. Ungefär. Har varit glad och positiv på grund av det nya jobbet. Men nu maler oron återigen…Tänk om jag inte kommer kunna lära mig jobbet. 😱 Min arbetskamrat har pratat några gånger om att vi så småningom ska jobba med olika saker. Hon för sig och jag för mig. Det kändes jätte läskigt när hon sa det. Tänk om jag inte klarar det. Tänk om jag inte lyckas leva upp till förväntningarna. Är så förbannat rädd för att misslyckas.
Har så svårt att låta bli att jämföra mig själv med andra. Min arbetskamrat är så väldigt snäll och smidig. Hon verkar ha stort tålamod och överseende med folk. Jag är inte riktigt så. Har inte alls lika bra tålamod och kan vara impulsiv och blir stundtals irriterad på människor. Det tog mig alltså bara två veckor och två dagar att hitta alla mina svagheter i det här jobbet! Det kanske är rekord. Varför kan jag inte bara slappna av, strunta i att oroa mig för allt och fokusera på det som är bra🙄 Fokusera på mina egenskaper som är en fördel för tjänsten. Men det är liksom som att mitt inre objektiv inte är inställd på det. Bara det negativa.
Det värsta är att jag verkar vara född sådan! Och nu börjar min resa mot att lära mig leva med mig själv, som jag är. Att försöka acceptera mig själv. Det är inte det lättaste. Vissa dagar går det bra. Andra dagar går det inte lika bra. Och det absolut svåraste är att inte bli arg och besviken på mig själv för det😔. Och istället försöka intala mig själv att jag duger lika bra som någon annan. Trots alla mina brister… 🤗💖💕
Reflektioner