Författare: sjoann

Publicerat

Feedback och Joharifönster

Reflektioner från boken ”Professionell feedback, Medvetna mötens magi”, av Stefan Gunnarsson.

En bok som tog upp många intressanta ämnen, med fokus på hur ett arbetsteam kan utvecklas med hjälp av feedback. Den berör ämnen som egen personlig utveckling och hur man själv och andra utvecklas av att både ge och ta emot feedback.

Enligt boken genomgår ett arbetsteam upp till fyra faser. Fas 1 – Fas 4. I fas 1 är teamet inte så produktiva, men är snälla mot varandra och vill lära känna varandra. Fas 2 skulle man kunna kalla konfliktfasen. I fas 3 har gruppen lärt sig att hantera konflikterna och tilliten till varandra växer. Produktiviteten likaså, för att i fas 4 ligga på topp. För ett företag måste det vara ett mål att få alla arbetsteam att alltid ligga i fas 4 där produktiviteten och effektiviteten ligger på max.

Tyvärr är det inte alla team som når fas 3 och ännu färre når fas 4 (enligt boken). Varför?

Jag hittade inget enkelt svar när jag läste boken. För samtidigt som olikheter i tänkandet och kulturella och andra sociala skillnader är bra för att till exempel kunna se att det finns olika sätt att lösa de flesta problem på, så kan det också vara just dessa skillnader som gör att vi ser på feedback på olika sätt. Långt ifrån alla är bekväma med att ta emot och själva ge feedback. Speciellt feedback som är negativ, så kallad ”utvecklande” feedback. Men å andra sidan verkar det som boken kommer fram till att även positiv feedback är bra för motivation och effektivitet. Kanske till och med bättre. För om syftet med den negativa feedbacken inte är att höja individen som feedbacken är adresserad till, är det bättre att avstå från att ge den. Då är det bättre att bara ge feedback på det som redan är bra. Och många gånger kan feedback på det som redan är bra ge en större vinst, än negativ feedback.

Boken tar som sagt upp många intressanta saker i ämnet feedback. Till exempel om feedback och genus. Att vi, på grund av våra föreställningar om hur män respektive kvinnor ska vara, har mer eller mindre svårt att ta kritik beroende på vilket kön som framför feedbacken. Ofta är våra föreställningar att kvinnor ska vara omhändertagande och inte tillrättavisande. Medan det är okej för män att vara det. Jag tänker då: istället för att vara arg på att det är så, är det kanske bättre att bara förhålla sig till det faktum att det är så. Ett sätt att framföra feedback på kan vara: Jag tycker att presentationen som du höll var väldigt bra. Saklig och lätt att förstå även om man inte är insatt i frågan. Det skulle också ha varit intressant att höra lite mer om den andra punkten du tog upp. Jag blev nyfiken på det och vill gärna höra mer om det.” Om man säger så ger man positiv och konstruktiv feedback. Omhändertagande. Om jag fick den feedbacken, skulle jag bli sporrad och motiverad att utveckla min presentation. (Oavsett genus på feedback-framföraren)

Joharifönster är ett annat intressant ämne som togs upp, och som jag tidigare aldrig hade hört talas om. Enligt boken är det en modell för att beskriva kommunikationen mellan människor. Det finns, enligt boken, två informationskällor till vår självbild. Det är det egna jaget och andra människor. Feedback handlar delvis om att göra andra medvetna om en själv. Och att andra gör dig medveten om dig själv. Joharifönster innebär att man delar in jaget i fyra fönster:

1. Okända jaget (Det jaget som andra inte känner till. Och inte du själv heller)

2. Dolda jaget (Det jaget som andra inte känner till. Men du känner till själv)

3. Blinda jaget (Det andra vet om dig. Men du själv känner inte till/är omedveten om det)

4. Öppna jaget (Det andra vet om dig. Och du känner till själv också)

Personer med stark integritet har, gissar jag, ett stort Dolt Jag. Och ett förhållandevis litet Öppet jag. Man döljer en stor del av sig själv för andra. Och så finns det dem som inte verkar ha något Dolt jag alls. Det är, inbillar jag mig, dem som gärna berättar allt om sig själva. Hur pinsamt det än är. Personer, som jag, med stark integritet, kan känna en viss skamkänsla å dessa öppna människors vägnar, när de utelämnar sig till allmänhetens beskådan. Frågan är vem som mår sämst.

Jag har gått i terapi, vid två olika skeden in livet, där jag, eller rättare sagt samtalsledaren, har plockat fram saker om mig själv, som jag antingen hade förträngt helt eller aldrig känt till (sådant som ligger i det Okända Jaget). När det händer, är det en otrolig lättnad. Plötsligt ”får allt en förklaring”, som man lite klichéaktigt kan säga. Men det stämmer faktiskt. Och det blir ofta väldigt känslosamt. ÅR av förträngda känslor kommer upp (eller väller upp snarare) till ytan, till mitt egna medvetande, och tårarna går bara inte att stoppa. Väldigt omtumlande och utmattande, men skönt. (Ingen motionsträning i värden kan mäta sig med det).

Och boken nämner just att det okända jaget kan bli större bland annat genom terapi, kurser i personlig utveckling och meditation.

Det blinda jaget kan minskas genom att få feedback (om till exempel beteenden som man själv är omedveten om, men som är tydliga för andra).

Det dolda jaget, kan minskas för att därigenom göra det öppna jaget större, genom att helt enkelt berätta om sig själv. Syftet med min blogg är att öva mig i att berätta om mig själv. För att minska mitt dolda jag. Jag har under större delen av mitt liv gjort allt för att bevara mitt stora dolda jag. Av olika skäl. 2017 är det år då jag ska öva mig på att berätta mer om mig själv. smiley

Publicerat

Uppmärksam i nuet utan att döma eller värdera

”Uppmärksam i nuet utan att döma eller värdera”

En övning i Mindfulness!
Innebörden av orden är att om man är medvetet närvarande i nuet, helst hela tiden, hinner man inte grubbla över det som redan har varit, eller över det som ännu inte har hänt.
Det som har varit kan vi ju inte längre påverka. Framtiden har ännu inte hänt.
Vi kanske kan påverka framtiden något, men bara lite. Det finns så många yttre omständigheter, som gör att vi har väldigt små möjligheter att påverka alla detaljer i framtiden.
Så varför oroa sig för den?

”Utan att döma eller värdera” är särskilt viktigt, för det innebär att man ska leva i nuet, vara här och nu, och inte värdera det som man själv eller någon annan säger, känner, tycker eller tänker. Alla tankar, känslor och ord är tillåtna.
Man kan reflektera över det, men sedan bara släppa det.

Tänka på känslorna, tankarna och orden som moln, som kommer, och sedan försvinner igen. Bara betrakta känslorna och tankarna som kommer och går utan att värdera dem. Betrakta. Utifrån. Utan att värdera.
Acceptera det du känner!

Det kan gälla allt som kommer från andra, det som vi inte kan styra.
Likväl alla känslor och ord som kommer från en själv.
Betrakta, reflektera, acceptera och släpp! I varje minut. I nuet.

Det som händer är att orden bara förblir ord. Känslorna och tankarna är bara betraktade.
Om man råkar säga något som var ”fel”, kan man bara acceptera det och gå vidare. Betrakta, reflektera, acceptera, släpp och gå vidare. Fastna inte.

Acceptera att du sa fel, om du märker att du sårade en person, säg förlåt. Men gå vidare sedan. Släpp det.

Om någon sa något till dig som fick dig att bli arg. Betrakta och reflektera känslan.
Är det värt att ta upp det med personen? Om ja, gör det: Säg: ”Du sårade mig när du sa så”.
Släpp det sedan.
Om nej, välj att inte ta upp det med personen. Bara reflektera känslorna, men släpp det sedan.
Det är du som väljer om du ska agera eller inte

Ta kommandot över situationen, där och då, i nuet.

Publicerat

”Trivselvikt” efter julen

Julen är snart över för denna gång. 46 jular har jag upplevt.
Mer eller mindre medvetet närvarande.
Om man läser någon hälsotidning, ingen nämnd och ingen glömd, får man allsköns tips om hur man ska bli av med alla kilon som man nu har lagt på sig.
I mitt fall inte mindre än 4 kilo på ca två månader! Hur gick det till?
Mat, dryck och godsaker i alla dess former och ingen träning.
Absolut ingen träning alls de senaste två veckorna!

Jag beslutar mig snabbt för att slå igen hälsotidningarna just nu. Orkar inte med alla käcka uppmaningar.
Om man har läst tre olika hälsotidningar blir man väldigt förvirrad, eftersom alla hälsoexperter säger olika.
Vem av alla dessa experter kan man lita på, vem av dem vet. En säger att man ska äta allt. En annan säger att man ska skippa kolhydrater. En tredje säger att man ska äta enligt tallriksmodellen. Hjälp! Vad är rätt?

För två månader sedan sprang jag 3 gånger i veckan och gick på gym 1-2 gånger utöver det.
Åt bra och rätt (enligt någon expert!) och stretade på med jobb och kämpade med allt som man ska göra, utan att tänka.
Sedan gick proppen ur. Vardagen hade tagit över och min självkontroll fick sig en törn.
Någon sa till mig att jag duger som jag är. Det var svårt att smälta.
Sedan kom julen också. Självkontrollen rämnade totalt. Mitt oordentliga Jag (J-Jaget) jublade.
Medan det ordentliga Jaget kämpar varje dag för att ta tillbaka kontrollen. Utan större framgång.

Jag har inte ens dåligt samvete.
Okej, jag har gått upp några kilo, men vad gör det?
Jag duger nog ändå. Men någonstans därinne ropar mitt ordentliga Jag, hallå: Det spelar visst roll.
Nej säger den andra envist: nej det spelar ingen roll. Mat och dryck är gott. Jätte jätte gott!
Något som är så gott kan väl inte vara farligt. Det måste väl vara bra att äta och dricka gott så att man mår bra.

Problemet är när maten och drycken dövar de riktiga känslorna. Då funkar allt man stoppar i munnen som vilken drog som helst. Då dövar mat och dryck all den stress man kan känna. Stressen över känslan att inte duga.
I samma stund som det stressade och okontrollerade intaget av mat och dryck dövar känslan av oduglighet, kvävs motivationen sakta men säkert och intaget av mat och dryck blir ännu mer okontrollerat.

Tidningarna basunerar ut: Ät mer medvetet! Njut av varje tugga så att du verkligen känner när du blir mätt!
Ja just det! Men för det måste man ju först stressa ner. Är man stressad, äter man stressat. Ock kilona väntar inte på sig! Obarmhärtigt läggs de på.

Känslan av otillräcklighet, trots att man slår knut på sig själv och hinner med det näst intill omöjliga tidsschemat.
Den känslan kapslas in i skön ludd med hjälp av mat och dryck. Så till den milda grad att man mår bra och alla jobbiga känslor för en liten stund glöms bort. Tills nästa dag när man kommer ihåg alla saker man har glömt bort att göra.
Glömt bort för att man då inte mindes.

Skriv lappar! Löd en uppmaning jag fick! Om du har så dåligt minne kan du väl skriva lappar till dig själv. Inte bra att du har så dåligt minne, det tyder inte på något bra! Nej, tack för upplysningen. Det kunde jag räkna ut själv.

På måndag börjar mitt nya liv (mot 61 igen). Då ska mitt ordentliga Jag vinna över J-jaget. För alltid? Vi får väl se!