Dag 150 av 365

19 juli 2020, Trädgårdsprojekt del 6

Tar det aldrig slut? Idag var sjätte dagen på projektet…börjar bli lite trött på det. Samtidigt är det jätte kul att nu se resultatet. Allt plantor som inköptes på Ulriksdal är planterade och på plats. Så den stora planteringen är klar för året….eventuellt kan två plantor komma att byta plats…en tanke som började formas i dag om att det kanske skulle bli bättre…Vi får se. Annars klart!

Självklart har jag under arbetets gång hittat andra små delprojekt som man kan ta tag i. Men i morgon tror jag att det blir en paus från påtandet. ?

Dag 149 av 365

18 juli 2020, Trädgårdsprojekt del 5

Först Plantagen och sedan…Bauhuas igen…..Efter dagens besök SKA vi inte åka dit på länge!

Efter den sena lunchen oljade jag sleepersen vid nya planteringen med sleepersolja. Det blev jätte fint och jag är nöjd! Och trött… God kväll….God natt! ??

Dag 148 av 365

17 juli 2020, Trädgårdsprojekt del 4

Ännu en dag spenderades på Trädgårdsprojektet anno 2020. Först en tur till Bauhaus, den tredje för i år! Fler krukor, mer sand och kantsten. Sedan iväg till Ulriksdals slottsträdgård. Efter en go-fika köpte vi lite fler plantor. En Vidjehortensia, en Stäppsalvia och så lite utfyllnadsblommor. Hem och fixa! Tänkte denna gång, som en OCD övning, att det får ta den tid det tar. Blir det inte klart i dag heller, så blir det inte det.

Efter ett par timmars fixande stod det klart, att jag inte skulle kunna göra klart, även om jag hade velat. Lecakulor och täckbark tog slut och därför måste vi göra ännu en vända till Barkarby i morgon. Kanske vi testar Plantagen för omväxlings skull. Skulle vilja ha tag på en trätunna att plantera i. Bauhaus hade ingen. Ulriksdal hade en som kostade flera tusen! Vi får hoppas på att Plantagen har. Aktiviteten pausades ”mitt-i”. Min otålighet sätts på prov! Helt enligt OCD planen. Om jag överlever trots min iver att få klart projektet? Den som lever får se ????

Dag 147 av 365

16 juli 2020

”Man väljer själv vad man ska tänka”

– Nej, jag tror inte det. Det är sant att man kan avleda sina jobbiga tankar genom att aktivera sig. På så sätt ger man sig själv mindre möjlighet att sitta och grubbla. Men så fort man slutar med aktiviteten kommer de jobbiga tankarna tillbaka. I alla fall för mig. Det är inget jag väljer. Tankarna bara kommer vare sig jag vill det eller inte, hur mycket jag än försöker att inte tänka på det. Enda sättet att bli av med tankarna är att göra något aktivt, men det orkar man ju inte 24 timmar om dygnet. Ett annat alternativ är att ta droger eller berusa sig. Men det är inte hållbart i längden.

Fick just veta att det inte finns någon behandling som passar just för de problem jag har. Typiskt min tur. Så är det alltid. Det finns för andra problem, men de jag har anses inte vara tillräckligt svåra eller jobbiga….Kanske inte för andra, men för mig är det fruktansvärt. Och det blir bara värre och värre. I natt sov jag inte mycket mer än 4 timmar. I förgår och dagen innan det var det ca 6 timmar per natt. Inte tillräckligt då heller. Jag går på Friskis 3 dagar i veckan och kommer upp i en löpsträcka på ca 1,2 mil totalt. Och så styrketränar jag. Hela veckan har jag också hållit på med ett trädgårdsprojekt. Men det hjälper inte. Sömnlösheten finns där ändå.

Läkaren jag nyss pratade med ville inte ta tag i mina problem, ville inte se dem. Samtalet varade i ca 38 minuter, och mitt förtroende för läkaren sjönk under hela samtalet. Kände bara en stor besvikelse efteråt. Hade så mycket hoppats på att få hjälp, men det blev inget av det. En remiss för en eventuellt vidare utredning var allt hon kunde göra. Men hon trodde inte själv att det skulle ge något. Tomhet och hopplöshet, inget känns längre roligt eller meningsfullt efter denna besvikelse. Man kan bara konstatera att man står helt ensam här i världen. Man måste kunna klara sig själv, för någon hjälp får man inte när man behöver den som mest. Läkare verkar bara vara till för sig själva!

Dag 146 av 365

15 juli 2020, Trädgårdsprojekt del 3

Idag fortsatte vi, och denna dag blev hela familjen involverad! Efter en jobbig natt med sömnproblem vaknade jag inte förrän en bit efter elva. Då såg det ut att bli en regnig dag, så jag förberedde mig på paus även idag. Efter frukost sken dock solen och jag satte på mig arbetskläderna och gick ut. Det gick inte fort för mig, men jag började så smått att gräva för att ge plats åt alla sleepers. Jag var egentligen supertrött efter den sömnlösa natten, för att inte tala om träningen på Friskis igår och Trädgårdprojektet del 1 och 2! Som också innebar en hel del grävning.

Flera timmar senare var jag ganska nöjd, och då fick jag välbehövlig hjälp av övriga familjen att bära sleepersen på plats. Wow, vad fint det blev! Det blev ännu bättre än jag hade föreställt mig. Jätte nöjd är jag nu. Vi fick samtidigt fint bakom förrådet, som tidigare såg ut som en mindre soptipp. Vi slog helt enkelt två flugor i en smäll, kan man säga! Nu är det största jobbet gjort, men det återstår en till vända till Bauhaus och så det roligaste såklart: Handla lite mer växter på Ulriksdals slottsträdgård och plantera! Om inget oförutsett händer räknar jag med att projektet är helt klart på fredagskväll! Kan knappt bärga mig….

Nya tuffsen har redan hunnit med en inspektion av vårt projekt så här långt. Jag tror att det färska vattnet fick godkänt! ?

Dag 145 av 365

14 juli 2020

Idag tog trädgårdsprojektet en paus, i alla fall det praktiska. Lite arbete med inköp och logistik utfördes ändå…Till Bauhaus igen, nu för att köpa markväv, pinjebark och några kantstenar. Sedan blev det sedvanlig träning på Friskis, eftersom det är tisdag! Efter en sen lunch, (16.30 ca), åkte vi och veckohandlade. Lika bra att göra det idag också, så att vi kan lägga mer tid på trädgårdsprojektet i morgon. Hoppas på att få markduk, kantsten och sleepers på plats och ställa krukorna tillrätta med hjälp av sand, pinjebark och dekorsand. Efter det gissar jag att vi kommer att vara ganska trötta! Och då har vi ännu inte hunnit plantera några av de redan inköpta plantorna ännu….

Är nu så trött att jag verkligen inte orkar något mer idag, men samtidigt ivrig på morgondagen så att vi får sätta igång. Jag vill se resultatet! Får nästan ångest över att behöva vänta…Olidligt…Det är verkligen en bra och nyttig övning…Den som väntar på något gott, väntar aldrig för länge (min son skulle ha sagt: ,… väntar alltid för länge ? ? )
????

Dag 144 av 365

13 juli 2020, Trädgårdsprojekt del 2

Första riktiga semesterdagen i dag! Härligt. Hittills har sommaren varit så bra, med perfekt väder för min smak. Inte för varmt, en hel del sol, men ändå någon regnskur då och då. Perfekt för trädgårdsprojektet, som fortsatte idag….Tog ett tag innan jag kom igång. Jag gick som katten kring het gröt. Hade ingen lust att göra något egentligen, orkade inte…Efter en morgonmacka, te och ett gammalt sommarprat med Anders Hansen åt vi frukost. Sedan tog jag lite mer te, löste ett korsord och tittade ut på projektet, som jag bara hade börjat lite smått med. Mycket var kvar…Tog motvilligt på mig arbetskläderna och gick sedan ut. Började först med några andra trädgårdsbestyr. När allt annat var klart stod jag så framför projektet.

Fortsatte att gräva bort allt ogräs och de växter som inte ska vara kvar. Mycket grävande och slitande med rötter, stenar och annat som låg i vägen. Luckrade om jorden lite med spaden. Fick bort mera rötter. Jag vill verkligen besegra Kirskålen! Provade att lägga ut lite markduk, upptäckte då att det inte var så mycket kvar. Måste köpa mer i morgon. Då kan jag också få hjälp att lägga några sleepers på plats, som kant mot garage och grusgången. Därefter flytta om alla krukor jag köpte i lördags. Har redan provat att ställa ut dem på ett sätt, men kanske finns det andra sätt….Det kanske tar ett tag innan man blir helt nöjd.

Redan nu har mina första planer redan utökats, ganska mycket mot ursprunget. Vart ska det sluta? När man börjar, är det plötsligt så mycket man vill förändra och förbättra. Växter som inte har hamnat rätt, och som man börjar se vart de kanske passar bättre. Idéerna och drömmarna skenar iväg. I allt detta finns också en OCD övning. Att kunna pausa en aktivitet mitt i, innan det är klart och klara av att härda ut. Ångesten över att inte bara köra på tills allt är klart är olidlig. Jag är ivrig, vill se resultatet redan nu….Men problemet är att när jag jobbar och sliter, spinner idéerna vidare och egentligen tar det aldrig slut. När ett litet projekt (projekt i projektet) är klart, kan man genast börja med nästa. Och nästa. Och nästa. Och så vidare. Man hittar alltid ett nytt projekt att fortsätta med. Det är det som är grejen med trädgårdsarbete för mig. När jag väl har börjat att förändra, och får upp ångan och intresset, och ser massa drömmar och planer framför mig, är det så svårt att sluta. Det tar aldrig slut. Därför måste jag lära mig att kunna pausa ett jobb mitt i. Annars kan jag jobba ihjäl mig.

Det gäller inte bara detta jobb. Det gäller alla typer av jobb. När jag är på min arbetsplats, hos den arbetsgivare jag är anställd hos, är det ibland likadant. Kan ibland inte lägga ifrån mig pennan och stänga av datorn förrän arbetsuppgiften är klar. Därför är övningen lika viktig som projektet, kanske viktigare. Jag måste kunna pausa, eftersom de flesta projekt måste pågå längre än jag orkar fixa på en gång. Och jag måste kunna göra det utan att få outhärdlig ångest. Om jag kommer att lyckas? Den som lever får se ????

Dag 143 av 365

12 juli 2020, Trädgårdsprojekt del 1

Tjuvstartade egentligen redan igår. En tur till Bauhaus slutade med ett inköp av 6 stycken krukor. Hem och börja med projektet; att fortsätta förändringen av trädgårdens utseende vid garageväggen. Den som jag började med redan förra året. I år fortsätter det, och nu blir det kanske en större förändring än förra året. Och jag känner min iver över att få det klart. Det är nästan så att jag har ångest för att jag inte kan vänta till jag får se resultatet av det jag nu drömmer om.

När andra människor tycker att sina hobbyprojekt är roliga, lider jag bara för att jag vill vara klar innan jag ens börjat. Och varje sekund jag inte kan fortsätta, är en stor plåga. En ångestplåga….! Efter frukost idag, kanske jag kan fortsätta…Om inte…Vi får se…Den som lever får se, heter det ju! ????