Har idag gjort inlägg i FB-gruppen ”Politisk debattgrupp”. Jisses så många kommentarer jag har fått! 243 hittills – hektiskt värre om man skulle försöka sig på att svara på alla dem! Har varit medlem i gruppen mindre än en vecka, men funderar skarpt på att gå ur redan. Jobbigt att argumentera mot en del människor som har helt andra åsikter…. Men samtidigt vill man ju inte att de ska få basunera ut sina åsikter oemotsagda…. 🥺 Länken dit om någon mot förmodan skulle vilja ge sig in i debatterna. Man måste ansöka om medlemskap:
https://www.facebook.com/groups/debattgrupp/
Nåväl, har även hunnit med en liten promenad och ett träningspass med Sofia på SVT play. Känns väldigt bra! 🙏
https://www.svtplay.se/video/27238589/sommargympa-med-sofia/sommargympa-med-sofia-sasong-1-handduk?start=auto
Dag 246 av 365
Våra sinnen! Enligt en artikel i Illustrerad Vetenskap har vi sju – Syn, hörsel, känsel, lukt, smak OCH balans- och kroppssinne. Då tänker jag att det måste vara med kroppsinnet som vi utforskar vårat inre?
Vilket får mig att tänka på följande…”Den längsta resan gör vi i vårt inre”, som är ett Isländskt ordspråk. 🤔
Dag 245 av 365
Vacker plats!
Jag antar att de flesta känner till någon plats som betyder något extra, som väcker speciella känslor till liv.
Platsen där mitt barndomshem ligger har förändrats en hel del sedan jag var barn, men ändå väcker bilder därifrån många minnen. Likaså berättade historier från ställen jag lekte på som barn. Kanske får det mig att känna en evig tillhörighet. Kanske är det en längtan till en svunnen tid.
Ibland fantiserar jag om hur det skulle vara att bo där idag. Skulle jag känna samma tillhörighet? Skulle min längtan försvinna? Antagligen inte. Förmodligen överträffar minnena från en förgången tid verkligheten av idag. Eller….? 🤔
Dag 243 av 365
Vinterns natthimlen är lika svart som sot,
står i skarp kontrast till den ljusa sommarhimlen
En liknelse som kan gälla för många dikotomier
Men även om många ofta vill para ihop ondska och mörker,
skänker den en särskild stämning.
En laddad och outforskad mystik
Nattsvarta himlavalvet ger ett rofyllt skydd från omvärldens upptäckt, anonymiteten känns tryckande och kompakt.
Tankarna får kosmiskt laddad kontakt med stjärnorna.
Vinterns stjärnklara natthimmel associerar till universums oändlighet,
på ett sätt som sommarens ljusa natthimmel aldrig kan göra.
Så om sommaren symboliserar sprudlande liv, är vintern en tid för eftertanke och reflektion.
Inget av dessa tillstånd kan misstas för ondska.
Skulle det istället kunna vara så att avsaknad av kontrast och perspektiv föder ondska
och att acceptans för olikheter istället är en förutsättning för fredlighet och harmoni? 🤔🧐🤔
*Dikotomi Innebär en uppdelning av en helhet i två separata delar. Delarna är alltså: gemensamt uttömmande – allt måste höra till ena delen eller den andra och ömsesidigt uteslutande – ingenting kan samtidigt tillhöra båda delarna. De två delarna som har bildats är varandras komplement.
Dag 242 av 365
I en utopisk värld skulle alla människor på jorden leva i fred och harmoni, alla skulle acceptera olikheter och ha förmåga att tänka storsinnat. Att istället för att bejaka sina rädslor för det okända, istället vara nyfiken på olikheterna och se vad man själv kan lära genom nya perspektiv. Hur ett utforskande förhållningssätt kan berika oss alla istället för att begränsa.
- Våga vara lika olika! ☯️🤍🖤💜💙💚💛🧡❤️☯️
Dag 241 av 365
Att vara medveten om sina styrkor – och svagheter – i syfte att kunna bidra i ett sammanhang är en konst. Det är lättare när man känner till förutsättningarna, desto svårare när man inte gör det. Jag har alltid haft ett rikt inre liv, något jag på senare år har förstått att inte alla har. Har ofta inre dialoger med mig själv. När mitt inre är i harmoni och befinner sig i en lugn balans, känns det som att hela jag utstrålar glädje och positivism. Det finns inga problem eller bekymmer som är för svåra att lösa. Men varför kan det inte alltid vara så? Allt skulle vara så mycket lättare. ☀️
I dessa problemlösa stunder tänker jag att jag aldrig mer kommer hamna i en mörk avgrund med tankar som är så svarta att ingen orkar lyssna. Tänker fram strategier för hur jag alltid borde tänka. Kommer på positiva ordspråk som i den optimistiska stunden är helt självklara…. Men när jag faller ner i den svarta avgrunden kidnappas hjärnan vilket gör att det inte finns några logiska tankar, minnet av de självklara strategierna och ordspråken är som bortblåsta. Alla käcka hejarop vill jag bara spy på. Sedan vill jag gräva ner mig, dra ett täcke över, blunda och aldrig mer vakna upp. 🥺😢😪😴
Nästa morgon kan jag på ett obegripligt sätt se en liten strimma ljus igen. Då sträcker jag mig krampaktigt mot ljuset och försöker mödosamt kravla mig upp ur avgrunden. På vägen upp är det lätt att halka och ramla ner igen, men något gör att jag hela tiden kämpar mig tillbaka upp mot ljuset. Mitt ljus har namn, hemliga för omvärlden, men de finns bevarade i mitt hjärta. Vet inte hur jag skulle ha orkat upp denna gång utan dem….Till alla dem som gett mig stöd: 💖💕💞💕💖
Dag 240 av 365
Tänk om man hade en kristallkula, så att man kunde se sig själv in i framtiden. Se hur ens liv blir beroende på om man väljer vägen till vänster eller vägen till höger, för att därefter bestämma vägvalet utefter vilket liv som verkar bäst…
“Men Anna, du kan ju alltid engagera dig mer fackligt sen igen om några år”….Jo visst, kanske det. Men tänk om det är just nu som det magiska ögonblicket existerar. Nu, men inte sedan. För tänk om det är så att vägen till vänster aldrig mer korsar det fackliga engagemanget. Det kan faktiskt vara så. Att den dörren nu stängs för alltid.
Samtidigt har jag alltid trott att ödet också spelar en roll. Att det egentligen inte är jag som väljer väg, utan att det faktiskt är något annat, obestämt vad, som styr mitt val. Som en osynlig hand som leder mig på en enda väg, som om några val aldrig funnits.
Filosofiskt, jag visst. Men när vi säger att vi gör ett val, hur “valfritt” är det valet egentligen? När vi har vägt alla för- och nackdelar mot varandra, är det väl så att vi då väljer den väg som verkar bäst i något hänseende, och i den stunden existerar inte längre något val.
Tanken på att det inte finns något val gör det lättare att gå vidare och koncentrera sig och engagera sig i de nya arbetsuppgifterna. Och ja, kanske kommer min osynliga hand leda mig tillbaka till fackliga/politiska engagemangen i en framtid.
Den som lever får se 🧐🤓😇😌😉😜
Dag 239 av 365
Några bilder från veckan – vissa vyer tröttnar jag aldrig på. Naturen skänker mig en sorts andlighet som jag inte finner någon annanstans 😇🙏💖
