Reflektioner
”Midvinternattens köld är hård,
stjärnorna gnistra och glimma.
Alla sova i enslig gård
djupt under midnattstimma.
Månen vandrar sin tysta ban,
snön lyser vit på fur och gran,
snön lyser vit på taken.
Endast tomten är vaken.”
(Utdrag ur ”Tomten” av Viktor Rydberg)
Ett riktigt gråväder tyngde ner oss idag. Första arbetsdagen efter 10 dagars julledighet. Ångest – känner emellanåt spända käkar, som om de inte skulle kunna öppnas igen. Men varför – Vad oroar jag mig för nu?
Låten ”Ett stilla regn” av Ted Gärdestad passar bra idag
Första dagen på år 2023 är snart till ända – Nyårsdagen! Konstaterar att det är ett år sedan jag bröt ringfingret på vänster hand och fick sitta och vänta på När-akuten på Danderyds sjukhus.
Promenad med Bacco idag – först till Helenelunds hundrastgård där vi först var själva en lång stund. Sedan kom en husse med två små hundar som lekte sida vid sida med Bacco. Vi fortsatte sedan över till Kista – under den provisoriska tunneln under E4:an för att Tvärbanan nu byggas ut till Helenelund. Vi fortsatte förbi Kistamässan och förbi byggnaden där Elektra en gång låg – där jag praktiserade sista läsåret på Gymnasiet 87-88, vilket är 35 år sedan! Kista har verkligen förändrats sedan dess. Men exakt hur det såg ut då minns jag inte – vet bara att Kistamässan inte var byggd, den började byggas 2009 och öppnades 2011. Det har också tillkommit fler byggnader och parkeringar längs E4:an vilket medfört att mycket av den skog som låg mellan Kista och E4.an har försvunnit.
Nyårsdagen har alltså gått i minnenas tecken, då jag även tittade på en gammal svensk film på TV – Anderssonskans Kalle från 1972 – som visade Stockholms innerstad från en svunnen tid. Ibland längtar man tillbaka i tiden, till en till synes mer okomplicerad tidsepok. Då det såg ut som att människor levde mer för varandra och hade tid för det vardagliga små tingen. Utan stress och höga krav på att livet ska nå fulländad perfektion. Vad det nu är?
Det jag hoppas på inför detta nya år är mindre stress och sänkta krav från mig själv. Får se om jag kommer ihåg det i morgon när jag ska börja jobba igen efter 10 dagars ledighet. Den som lever får se
Såg precis ett intressant 🧐 historieprogram på TV
https://www.svtplay.se/video/30252422/franska-revolutionen/varldens-historia-franska-revolutionen-sasong-1-avsnitt-1?start=auto
Ett helt skrivår har nu gått! Sammanfattningsvis började det med en sjukskrivning och slutade med nytt jobb och åter hundra procent! 49 hann bli 50 – hjälp! Hur gick det till…Ofattbart – 10, 20, 30 år och så vidare – det går verkligen fort! Om man inte stannar upp ibland och reflekterar, då kanske man missar det viktiga i livet – sin egen hälsa bland annat. Utan den blir allt så mycket jobbigare.🥶😱
Jag har alltid gillat att resa i mitt inre, vilket det senaste året resulterade i en del förändringar och omvärderingar. Förutom byte av tjänst, har jag också försökt att rensa bort onödiga ”måsten”, för att istället prioritera det jag behöver för att må bra – Umgänge med familjen, god mat, sömn, motion och avkoppling. 👨👩👦🍽😴🏃♀️🧘♀️
Skrivåret började också med en pandemi, och tyvärr slutar den med samma pandemi…. vi är inne på 2:a eller kanske 3:dje vågen – vem vet? Alltför många har gått bort i Covid-19, här i Sverige och i resten av världen. Det känns så overkligt…. Där någonstans i början av pandemin trodde jag att detta var något som snabbt skulle gå över och att vi redan förra sommaren, 2020, skulle ha sett slutet på eländet och att det skulle ”vara över”. Nu med facit i handen vet vi – det blev inte så! 😢😥😪
Men glädjande nog är nu vaccineringen igång och hoppet om att kunna återgå till det nya normala hägrar någonstans i framtiden. Kanske redan i sommar? Hoppas verkligen det! Att kunna krama nära och kära och slippa tänka på att hålla avstånd ständigt och jämt, det ser jag fram emot! 🥰🤗🤩
Om jag ändå ska försöka att se något positivt med detta eländiga pandemiår så är det, som sagt, att jag har omvärderat vad som är viktigt här i livet. För en sak vet vi nu – man kan aldrig ta någonting för givet. Ingen vet vad som väntar oss i framtiden. Och en förändring kan gå fort – det har vi verkligen blivit varse de senaste 365 dagarna. Så budskapet är: Fånga dagen! 🙏
Med det sagt, avslutar jag skrivåret. 🥰🤗🤩
Ännu en dag snart till ända. När man jobbar hundra procent och dessutom jobbar hemifrån blir dagarna väldigt lika varandra. Det är inte mycket som skiljer, vilket gör att man snabbt glömmer om en viss händelse inträffade på måndagen, tisdagen eller onsdagen, eller kanske rent av förra veckan…. Minnet är bra men kort! 😂
Idag när jag körde mitt dagliga träningspass med Sofia, fann jag till min glädje att SVT nu förlängt rättigheterna, så nu kommer jag kunna köra alla Sommargympa-pass med Sofia ända fram till februari 2022! Ett helt år till – Yippie! 💪🙏
Onsdagarna skiljer sig ändå lite grann från andra dagar, då vi numer försöker veckohandla just denna dag efter jobbet. För att undvika att handla på helgen när det oftast är mer folk i affärerna – man ska ju som bekant fortfarande hålla avstånd – Denna eländiga pandemi som aldrig verkar ta slut. Alla pratar om vad de ska göra ”när allt blir som vanligt igen” – frågan är om det någonsin blir som innan pandemin, eller om vi kommer att få leva med detta på samma sätt som den vanliga säsongsinfluensan? 😞😔😟🥺🙄
Hoppas ju naturligtvis inte att det blir så. Men med tanke på att vi nu har levt med detta ett helt år, så börjar ändå detta onormala tillstånd bli ett nytt normalt – börjar vänja mig med att jobba hemifrån, och tycker också att det för det mesta är bättre – får mer gjort! Men det är samtidigt tråkigt att inte träffa arbetskamrater ”IRL” (In Real Life). En mix skulle vara bra. Om det blir så om/när pandemin är över? Tja, den som lever får se, som jag brukar säga. 😝😜🤪😎
Mitt mål är inte målet i sig, utan vägen dit!
Hej Anna,
Tack för ditt fina brev. Det har nu gått många månader sedan jag fick det (dag 32). Har tänkt svara många gånger, men det har liksom kommit annat emellan. Livet.
Det jag började, och som du nu förvaltar, är….äsch! Det finns fortfarande många frågor som är obesvarade, men på det stora hela är jag nöjd med det som är. Fortsätt så! Jag tror vi har uppnått frid och försoning med varandra. De återstående frågorna kanske aldrig får något svar, men det är inte längre viktigt. Det är här och nu som räknas. Inte då, inte sedan – nu!
Svaret på din fråga – om du lever min dröm?…. Just nu gör du det! Men fortsätt att vara som du är – ifrågasätt och ta inget för givet. För om du gör det, kommer jag återigen att börja klaga…bara så du vet. Från och med nu lever vi åter i försoning, du och jag.
Yours forever and Happy Valentines Day
💖💗💓💞💕❣️💕💞💓💗💖
Hälsningar,
Lilla Anna