Otroligt vad tiden går fort. 4 månader av det ”nya” året har redan gått. De sista skälvande minuterna av Valborgsmässoafton 2023 tickar bort. Sedan inträder 1:a maj! Arbetarnas dag – en dag att uttrycka sina åsikter lite extra. En dag att stå upp för dem. I den tid vi lever i är det nödvändigt mer än någonsin att stå upp för yttrandefriheten. Den bör vi inte ta för given. Inte någonstans – inte ens här i Sverige. Förändring kan gå mycket fort – oroväckande fort. För hela tiden finns det två vågskålar – för och emot. Hur mycket yttrandefrihet tål vår nation innan dess vågskål tippar över? Och vem bestämmer det? Kanske den andra vågskålen där kränkthetskänslorna staplas på hög. Så många tomma ord och löften som aldrig infrias. Ord utformade som dimridåer för att ”vi vanliga dödliga” inte ska kunna se hur verklighetens fasad krackeleras av individualismens och egoismens intåg och erövring av mänskligheten. Och där vi egentligen bara är spelpjäser på en enorm spelplan som vi kallar världen och som vi inte har någon makt eller inflytande över. Vi kan bara hoppas på att tillräckligt många spelpjäser runt omkring oss vill ungefär samma sak – och som därigenom bidrar till att upprätthålla en slags ordning i vardagen, dimridån.
Dag 7 År 2023
En dag i hundens tecken. Först två timmar promenad på förmiddagen. Och från 13-16 hade vi en hundtränare här som visade hur man ska göra. Så nu kan vi allt….
Dag 6 År 2023
En ledig dag. Trettondedag Jul. Sov länge och sedan en dusch. Lite städning och nu bara softar jag. Det är härligt. Om någon timme ska jag nog gå ut med Bacco. Han verkar dock lite avvaktande mot mig idag. Vi får väl se hur promenaden går.
Dag 4 År 2023
En dag med många mörka och negativa tankar. Mycket ångest
Dag 3 År 2023
”Midvinternattens köld är hård,
stjärnorna gnistra och glimma.
Alla sova i enslig gård
djupt under midnattstimma.
Månen vandrar sin tysta ban,
snön lyser vit på fur och gran,
snön lyser vit på taken.
Endast tomten är vaken.”
(Utdrag ur ”Tomten” av Viktor Rydberg)
Dag 2 År 2023
Ett riktigt gråväder tyngde ner oss idag. Första arbetsdagen efter 10 dagars julledighet. Ångest – känner emellanåt spända käkar, som om de inte skulle kunna öppnas igen. Men varför – Vad oroar jag mig för nu?
Låten ”Ett stilla regn” av Ted Gärdestad passar bra idag
Dag 1 År 2023
Första dagen på år 2023 är snart till ända – Nyårsdagen! Konstaterar att det är ett år sedan jag bröt ringfingret på vänster hand och fick sitta och vänta på När-akuten på Danderyds sjukhus.
Promenad med Bacco idag – först till Helenelunds hundrastgård där vi först var själva en lång stund. Sedan kom en husse med två små hundar som lekte sida vid sida med Bacco. Vi fortsatte sedan över till Kista – under den provisoriska tunneln under E4:an för att Tvärbanan nu byggas ut till Helenelund. Vi fortsatte förbi Kistamässan och förbi byggnaden där Elektra en gång låg – där jag praktiserade sista läsåret på Gymnasiet 87-88, vilket är 35 år sedan! Kista har verkligen förändrats sedan dess. Men exakt hur det såg ut då minns jag inte – vet bara att Kistamässan inte var byggd, den började byggas 2009 och öppnades 2011. Det har också tillkommit fler byggnader och parkeringar längs E4:an vilket medfört att mycket av den skog som låg mellan Kista och E4.an har försvunnit.
Nyårsdagen har alltså gått i minnenas tecken, då jag även tittade på en gammal svensk film på TV – Anderssonskans Kalle från 1972 – som visade Stockholms innerstad från en svunnen tid. Ibland längtar man tillbaka i tiden, till en till synes mer okomplicerad tidsepok. Då det såg ut som att människor levde mer för varandra och hade tid för det vardagliga små tingen. Utan stress och höga krav på att livet ska nå fulländad perfektion. Vad det nu är?
Det jag hoppas på inför detta nya år är mindre stress och sänkta krav från mig själv. Får se om jag kommer ihåg det i morgon när jag ska börja jobba igen efter 10 dagars ledighet. Den som lever får se