Uppgift: En persona är en typisk person, en karaktär som du bygger din berättelse på. Välj ett namn. Titta i en bok, en tidning eller på nätet och ta det första namnet du ser till exempel Sebastian eller Lova. Ta reda på vad namnet står för, vad det betyder, hur det stavas, vad ursprunget är. Beskriv sedan hur en typisk Sebastian eller Lova är för dig. Skriv ett personporträtt, var hen bor, arbetar med, läser, gillar att göra på semestern. Berätta om hens uppväxt, familj och vänner. Beskriv både bra och mindre bra sidor hos hen – skapa en hel och verkig person.
Scen 1 – Sverkers morgon
Klockan skrällde någonstans under hans säng. Med en van hand stängde han av den och somnade snabbt om. En dryg halvtimme senare ringde telefonen. Den stod också under sängen. Det är verkligen mycket som får plats under en säng, resonerade han och brukade därför stuva undan en hel del saker där. Efter några signaler svarade han.
– Hmmm, det är Sverker.
– Du har väl inte försovit dig nu igen? Du vet väl att du måste vara här om en kvart, senast.
– Men…
– Inga men! Se bara till att vara här om en kvart!
Sverkers chef la på luren och med ens fick han brått. Han for upp ur sängen.
– Aj, tusan också! Att han alltid skulle glömma att huka sig i sovrummet. Vindsvåningens sneda tak var alldeles för lågt.
Fem minuter senare var han färdig att gå, med en ostsmörgås i högsta hugg. Han fick trycka i sig den under avdelningsmötet helt enkelt. Han hade tack och lov bara fem minuters cykelavstånd till jobbet. Men vart var nu plånboken och nycklarna? Sverker började leta i sovrummet. Under alla kläder och tidnings högar, men vare sig nycklar eller plånbok hittade han där. Han gick till köket och letade. Och där på köksbordet, under gårdagens reklambunt, hittade han både plånboken och nycklarna. Sverker kastade en hastig blick på klockan, mötet skulle börja om exakt sju minuter. Än finns det hopp, tänkte han, när han vred om nyckeln i låset. Med cykeln redo för ilfärd tog han sedan hissen de fem våningarna ned…
Scen 2 – Sverkers möte
Sverker stod i duschen. Han hade ganska bråttom, men han var ändå tvungen att ta en dusch först. I kväll skulle han träffa henne igen, kvinnan som fått honom att tycka att livet ändå var ganska trevligt, trots allt. När han stod i duschen funderade han över varför han alltid var så sen överallt. Det var som en obotlig sjukdom hos honom, att alltid komma för sent. Men nu skulle han ändå göra ett försök att bryta trenden. En stund senare klev han in på puben där de bestämt möte. Sin vana trogen, kastade han en blick på armbandsuret för att se hur mycket försenad han var. Han sken upp, bara tio minuter! Det tar sig tänkte han.
Han blev ganska besviken när han såg att hon inte var där. Han satte sig med en öl vid ett bord nära dörren, så att han skulle se när hon kom in. Tiden gick och han beställde in en ny öl. Tankarna gick i huvudet. Tänk om hon hade varit där, men blivit sur på honom när han kom för sent, och helt enkelt stuckit hem igen. Kanske bäst att jag ringer till henne och kollar läget, resonerade han. Han fiskade upp mobilen ur jackans inneficka och slog numret.
– Ja, det är Annelie.
– Hej, det är Sverker. Är allt bra med dig?
– Ja…Det är bra. Varför undrar du?
– Jag tänkte att när du inte var här när jag kom, så kanske du var sur på mig. Jag kom ju för sent och så, det var ju inte meningen så klart, men du kanske inte orkade vänta tänkte jag och därför ringer jag nu för att kolla läget.
– Jag är inte säker på att jag förstår vad du menar. Skulle vi träffas idag? Var det inte i morgon som vi skulle träffas nere på pubben?
– I morgon? Vad är det för dag i dag? Är det inte onsdag idag?
Annelie skrattade till, det var det där varma och glada skrattet som han gärna hörde mer av.
– Nej, det är tisdag idag. Hela dagen…Sitter du på pubben och väntar på mig?
– Jag gör visst det. Jag fick för mig att det var onsdag idag nämligen. Och jag som trodde att jag var försenad!
Annelie skrattade igen.
– Jag har inget för mig ikväll heller, så jag skulle kunna komma ner om en stund. Har du redan hunnit att äta?
– Nej.
– Bra, vänta på mig, så kan vi äta tillsammans. Hej så länge!