Dag 69 av 365

Uppgift: Skriv en intervju där en kund berättar hur en sak eller en produkt gjort livet bättre.

Kan du berätta om något du någon gång införskaffat och som så påtagligt förändrade ditt liv?

När jag fick min första smartphone, så dröjde det inte länge förrän jag installerade Runkeeper. Det Runkeeper fick mig att göra, var att börja springa. Det tog tid att komma upp i kapacitet, men tack vare ett träningsprogram som fanns i appen och som jag följde, nådde jag till slut målet på 5 km. Detta var på våren 2014 och jag har sedan dess sprungit regelbundet. Förra sommaren sprang jag en halvmara själv. Det var inte lopp, utan jag sprang för mig själv i 22 km!

Sedan jag blev sjuk av utbrändhet har jag dock inte sprungit så långa sträckor. Utmattningen resulterade i att jag blev yr och jag vågade därför bara springa och gå springa och gå om vartannat, och har så gjort de senaste tre månaderna. Hoppas på att när jag mår bättre och kommer ur denna sjukdom, att jag åter kan komma upp i lite längre sträckor. Åtminstone att kunna springa 5 km någon gång i år är målet. Men jag vill inte pressa mig själv, går det inte så är jag nöjd att jag ändå fortsätter att gå till gym tre gånger i veckan och i alla fall springer i måttlig takt i 3 km. Där jag ”smyger i gång” kroppen och sedan intervall-springer. Man måste lyssna på kroppen och inte ta i för hårt. Det viktiga är att motionen blir av.

Dag 68 av 365

Uppgift: Skriv ett blogginlägg om något…

Reflekterande text om att inte döma sig själv för hårt….

Jag är expert på att döma mig själv hårt!
Resultatet ?

Jag är sjukskriven sedan februari för Blandade ångest- och depressionstillstånd samt utbrändhet. Varför?

Mycket beror på jobbet, men en del beror nog på min personlighet….
Sedan i höstas har jag haft kontakt med vårdcentralen som skrivit ut Citalopram, medicin mot depression som jag nu äter maxdos av: 40 mg/dag
Vårdcentralen har också skrivit ut Lergigan mot ångest som jag äter mellan 15-25 mg/dag.

Jag har kontakt med min företagshälsovård för att återrehabiliteras till min tjänst. Börjar jobba 25% på måndag. Är lite nervös, har haft svårare att sova några dagar. Resulterade i att jag idag fick en blödning i ena ögat. Ser hemskt ut, så jag avstod från att träna idag. Jätte trist att behöva avstå från något som gör att jag mår bra, av rädsla…

Via företagshälsovården går jag också i samtalsterapi. Senaste samtalet idag. Inför varje gång skriver jag och förbereder mig så att det ska bli så effektiva samtal som möjligt för att få bästa effekt för mitt mående.

Jag har kontaktat Internetpsykiatri igen nu under våren (förra året gick jag en behandling mot depression). Igår startade så min behandling i OCD. Idag fyllde jag i massor med formulär och läste flera dokument….Nu, jätte trött!

Jag har skrivit någon liten text varje dag, är uppe i 68/365 i och med dagens inlägg…

Gått en skrivkurs i rent terapeutiskt syfte, för att skriva av mig alla jobbiga känslor och för att må bättre rent psykiskt. Inne på sista kursbrevet, 3 totalt.

Förra veckan var jag till gynekolog, som skrev ut ett hormonpreparat till mig: Femoston, som jag nu har börjat äta. Dessutom fick jag läxa i bäckenbottenträning.

Det är jobbigt att vara sjukskriven och försöka rehabilitera sig. Dessa ”tvångshandlingar” jag utför maniskt för att på något sätt själv påverka mitt mående är så typiskt för mig. Om jag har den minsta tro över att jag kan påverka mitt eget mående till det bättre så gör jag det. Jag går ”all in” för att må bättre, och i min iver antar jag kanske för många utmaningar och tar på mig för mycket, så att jag i slutänden mår sämre och att allt jag gör kanske motverkar sitt syfte?

Är det därför jag i dag fick en blödning i ena ögat, som ett resultat av utmattning? Hoppas inte. Hoppas att det bara var en olycklig engångsföreteelse som inte har något att göra med alla mina aktiviteter för att må bättre och all medicin som jag äter i samma syfte!

Dag 67 av 365

Uppgift: En banner består av tre delar; En rubrik, en avsändare och en uppmaning till läsaren.

Reflektioner från Reflekterat !!!

Lev i nuet!

”Att bryta sig fri från det förflutna:
Bara ett spöke vältrar sig i det förflutna, där han förklarar sitt jag med självporträtt baserade på ett redan levt liv”

”Du är vad du väljer i dag, inte vad du har valt tidigare”

”Det är omöjligt att skapa en bättre morgondag om du hela tiden tänker på gårdagen” – Charles F. Kettering

Dag 66 / 365

Uppgift: Lista dina sämsta sidor och försök sedan beskriva dem som positiva egenskaper.

Svårt att ta kritik / Osäker → Tycker om att lyckas

Ibland tappar jag snabbt intresse för saker, speciellt om jag inte tycker att jag har talang för det / Otålig →
Mån om att nå resultat / Driver på för att komma framåt, göra progress

Dag 65 av 365

Uppgift: Skriv ner sagan om bockarna Bruse. Skriv så fort du kan.

Bockarna bruse:

Lilla bocken bruse,
trippar över trollebron
Nu tar jag dig sa trollet!
Vad svarar bocken då?
Nej, nej, nej ta inte mig
ta den som är efter mig
Ta du mellanbocken,
stor och fet och tjocken…

Mellanbocken bruse,
trampar över trollebron
Nu tar jag dig sa trollet
Vad svarar bocken då?
Nej, nej, nej ta inte mig,
ta den som är efter mig
Ta du stora bocken.
stor och fet och tjocken…

Stora bocken bruse,
klampar över trollebron
Nu tar jag dig sa trollet!
Vad svarar bocken då?
Jag är inte rädd för dig!
Kom du bara upp till mig…
sa den stora bocken,
stor och fet och tjocken

Stora bocken bruse,
stångade trollet ner i ån
och alla bockar bruse,
går trygga över bron
Nu är denna visan slut,
bockarna går ofta ut
att i skogen beta,
äta och bli feta

Dag 64 av 365

Uppgift: Hitta på nya liknelser som på ett målande och bra sätt beskriver hur något är

Långsam och seg som en Sengångare

Min utbrända hjärna känns som en skrumpet plommon

Mitt liv känns just nu som en återvändsgränd. Som att jag har vaknat upp i filmen ”Måndag hela veckan”. Vad jag än gör vaknar jag alltid upp med samma känslor av meningslöshet och nedstämdhet.

Dag 63 av 365

Uppgift: Skapa dina egna metaforer för att styra tolkningen av något. Pröva att koppla ihop två ord som egentligen inte hör samman, något konkret, med själva ämnet du belyser.

Coronaeffekten. I meningen att luftföroreningarna har minskats i många storstäder på grund av Corona.

Mentalhärdsmälta. En djupgående depression

Klimakterieångest. Behöver nog ingen förklaring!

Dag 62 av 365

Uppgift: Boken om ditt liv – hur skulle den börja? Skriv första sidan i din självbiografi…

Min största fiende har alltid varit mig själv. Men vad var det som gjorde att jag började hata mig själv?Tänkte nog att alla svårigheter som hände mig var mitt eget fel och att den jag var aldrig dög. Jag satte ett likhetstecken mellan mig och onormal. En person som man inte skulle vara. Jag uppfattades som blyg och inåtvänd och det har alltid ansetts som fel. Och desto värre var det på 70- och 80-talen. Idag har vi lite större förståelse för olikheter. Det hade man inte då.

Jag läste någonstans att barn kan läsa av föräldrars reaktion över vad de leker med i ögonen, och att det är det som delvis gör att vi präglas hur ”vi ska vara och bete oss”. Det är i ögonen vi ser om det vi gör och leker med är bra eller dåligt. Barn ser det beroende på om ögonen ler eller inte. Väldigt små barn förstår inte vad vi säger, därför spelar det ingen roll om vi säger: ”Vad roligt att du leker med dockan”, till en liten pojke. Däremot förstår pojken den oroliga blicken i ögonen, byter leksak till en bil – då ler ögonen tillbaka mot pojken!

Vi människor har en primitiv instinkt som kommer med vid födseln, som är så stark och funnits med oss så länge människan har funnits. Och det är troligtvis på grund av den instinkten som vi har överlevt som art. Jag tänker på rädslan att bli övergiven. Att vara inkluderad i flocken, få sitta ned med de andra vid lägerelden och inte frysa ihjäl. Det är det som gör att vi så gärna vill passa in bland andra människor. Det är det som gör att vi så desperat och målmedvetet går väldigt långt för att få vara med i gänget, bli smala och snygga, få bra betyg, vara bra på idrott eller upptäcka att man har talang i något som gör att man får en självklar plats i gemenskapen. Om man inte är eller har något av det, då blir man bara en i mängden. En grå och osynlig person som lätt kan bytas ut när man inte längre ”bidrar”. Eller blir för gammal…Vilket håller på att hända mig. Snart passerar jag den magiska gränsen där jag anses vara totalt obildbar och oönskad. 50!

Det som då gör ondast är när någon säger: alla som inte jobbar är lata! Det finns jobb bara man vill! Eller påstår att vissa sjukdomar inte finns, sjukskrivning är bara ett sätt att slippa dra sitt strå till stacken. Men jag lovar att alla vill bidra, men i vårt samhälle är vi dåliga på att ta vara på människors förmågor. Vi stirrar oss blinda på utbildning, social kompetens och ålder. Men alla är inte stöpta i samma from. Alla kan inte vara bra på allt. Dessutom tror jag att det är väldigt stor konkurrens om vissa jobb. Jag skulle mycket väl kunna tänka mig att skola om mig, trots att jag snart är 50. Men frågan är om jag kommer att få jobb inom det jag utbildar mig till? Är det någon som vill anställa en så lastgammal och obildbar människa?Ska jag våga ta risken, att gå från en trygg(?) anställning till en osäker framtid?

Vad är det man brukar säga? Den som lever får se?