Kategori: 365 dagar

Publicerat

Dag 13 av 365

Text 1
Varm dryck med smak av vanilj sköljer genom munnen. Det varma gör att vaniljsmaken blir extra tydlig och en känsla av välbehag och lugn infinner sig

Text 2
Lukt och smak av kryddig choklad! Oväntat och pikant, men glädjen över det låter inte vänta på sig….Choklad. Till en början tveksamt, men nu ett dagligt begär

Text 3
Man får koncentrera sig för att notera smaken, som i medveten närvaro. Men när man känner aromen i gommen så är den verkligen speciell. Det är inte bara ett dagligt begär, det är grön magi

Publicerat

Dag 12 av 365

FAQ 1: Vad är depression?
Depression innebär en förändring i stämningsläget -> fem av föjande nio symtom, där minst ett av dem är symtom 1 eller 2, samt har haft dessa symtom under minst 2 veckor, större delen av dagen:

  1. Nedstämndhet
  2. Påtagligt minskat intresse för, eller minskad glädje av alla eller de flesta aktiviteter under dagen.
  3. Betydande viktminskning eller viktökning utan att man har försökt att ändra sin vikt.
  4. Sömnproblem (sover för mycket eller för lite)
  5. Apati eller rastlöshet
  6. Känner sig trött eller energilös
  7. Känslor av att vara värdelös eller ha skuldkänslor
  8. Koncentrationssvårigheter eller svårt att tänka eller fatta beslut
  9. Återkommande tankar på döden eller om att ta sitt liv.

Vanligt ihop med depression: Självmordstankar, Sömnproblem, Stress och utmattning, Isolering, Problem med ekonomi och arbete, Kroppsliga symtom, Ångest

FAQ 2: Ångest?
Ångest är inte en diagnos i sig.
Tankar: “Jag klarar inte det här” “Jag måste bort”
Kropp: Hjärtklappning, tryck över bröstet, svårt att andas
Känslor: Oro, rädsla panik, overklighetskänslor
Kraftiga ångestpåslag och/eller diffus oro


FAQ 3: Vad är ångest – starka känslor av oro?
Ångest är rädsla eller oro som känns i kroppen. Det är obehagligt men inte farligt att ha ångest. Det finns olika sätt att hantera ångest, och saker du kan göra själv för att må bättre. Det finns även behandling som hjälper.


FAQ 4: Vad är stress?
Att uppleva stress är en del av livet. Alla blir stressade någon gång. Det händer i situationer som kräver något extra och kroppen brukar då få extra kraft och energi. Men om stressen pågår länge kan kroppen ta skada. Därför är det viktigt mer återhämtning och vila. Det finns många saker du kan göra för att motverka stress.


FAQ 5: Vad är utmattningssyndrom?
Utmattningssyndrom innebär att du har flera olika kroppsliga och psykiska besvär som beror på långvarig stress eller andra svåra påfrestningar. Med stöd och behandling återhämtar du dig, även om du kan vara till exempel stresskänslig en längre tid. För vissa tar återhämtningen lång tid. Symptomen vid utmattningssyndrom är nästan alltid både kroppsliga och psykiska. Oftast har du också haft ett eller flera stressrelaterade besvär under en längre tid innan du blir sjuk. Det är vanligt att ha flera av följande besvär:
Trötthet och sömnproblem: Du har ingen energi och upplever en stor trötthet som inte går att vila bort. Du känner dig utmattad. Du har svårt att somna på kvällen eller vaknar många gånger under natten.
Känslomässiga symptom: Du är lättirriterad, orolig och nedstämd. Du har ångst.
Tankemässiga symptom: Du glömmer saker och har svårt att koncentrera dig. du har problem att planera och genomföra uppgifter.
Kropssliga symtom: Du har fysiska besvär som hjärtklappning, yrsel och värk. Du är väldigt känslig för ljud. Du kan få olika typer av besvär från magen och tarmarna.

Uppgifter hämtade från 1177.se

Publicerat

Dag 9 av 365

Klockan tickade i köket. Ett mekaniskt ljud som lät högt i tystnaden. Tick-tack.Tick-tack.Tick-tack…Emma drömde sig bort, hade försökt att läsa boken som de hade i läxa, men hon hade svårt att fokusera på den just nu. Istället stirrade hon på fotografiet av sin pappa. Den enda bild hon hade av honom. Otydlig, men ändå väldigt fin. Pappan skrattade på bilden och i hans knä satt hon, Emma. Då hade hon bara varit 4 år. Hon mindes tillfället, men väldigt svagt. Det hade varit sommar, och den var tagen på hennes farmor och farfars sommarställe, där hon hade spenderat de första 5 somrarna i sitt liv. Hon hade varit lycklig där, det mindes hon. Både hon och pappan skrattade mot kameran….Tick-tack. Tick-tack. Tick-tack. Hon försökte återigen koncentrera sig på boken, en bok som de läste på svenskan i skolan och som de skulle skriva en bokrecension om nästa vecka. Hon hade bara hunnit halvvägs…Alldeles för många sidor kvar. Vände ner blicken i boken igen. Läste en sida, men insåg att hon inte kom ihåg vad hon just hade läst. Det var inte var någon idé just nu. Kanske skulle hon få bättre koncentration om en stund. Hon ställde in fotografiet i skåpet och loggade in på datorn istället. Några sudoku spel, sedan kanske hon skulle kunna läsa lite till. Tick-tack. Tick-tack. Tick-tack…

Publicerat

Dag 7 av 365

  1. Våga tro på mig själv och min egen förmåga
  2. Jag tror att jag tänker bäst under tiden jag skriver. Så därför är det viktigt för mig att jag vågar börja skriva och vara beredd på att behöva ändra många fler gånger.
  3. Våga tro på att berättelserna kan utvecklas under tiden jag skriver. När jag börjar skriva måste jag inte veta själv hur det ska sluta. Det kan få bli en överraskning även för mig. Det gör ju naturligvis inget om jag har hela berättlesen klar från början, men om jag inte har det, utan bara har en början, låt inte det bli ett hinder för att inte börja skriva. Börja skriv helt enkelt, när jag så har minsta lilla idé
  4. Att våga låta mig själv inspireras av vardagliga händelser, drömmar, tankar, känslor, fantasier.
  5. Våga visa mig själv för andra. Det innebär att jag även bör låta någon annan läsa det jag skriver, hur personligt det än må vara.

Publicerat

Dag 6 av 365

Johanna väntade på tåget. Denna dag var det bara hon och fem andra, som stod utspridda på perongen. Det brukade vara många fler! Hon skulle åka till sitt barndomshem och fira jul med sina föräldrar. Något hon verkligen såg fram emot. Efter skiljsmässan och den stressiga hösten skulle det bli väldigt skönt att vila upp sig och bli lite omhändertagen och ompysslad.

Början av historien

22 december 2023. När Johanna drog upp rullgardinen på morgonen snöade det ymnigt. Himlen var gråblå och det var en sådan dag när det aldrig skulle bli riktigt ljust. Och när det var så här mulet och dålig sikt på grund av snöyran var dagen ännu mörkare. Kvällen innan hade Julia och Josefine blivit hämtade av Jonas, barnens pappa. Detta skulle bli den första julen utan barnen för Johannas del och klumpen i magen ville bara välla upp och ut kom tårarna i takt med att snöflingorna yrde runt därute. Till och med vädret sörjde för hennes skull!

Hon masade sig ut i köket och satte på tekokaren. Fyllde en ljup talrik med lättfil och strödde med viss tafatthet på lite musli. Hällde upp ångande hett vatten i en kopp med vaniljte. Stående och lutandes mot diskbänken slevade hon i sig talriken med fil i ett nafs, och medan hon alltjämt tittade ut genom fönstret sörplade hon i sig det varma teet. Mobilen ringde dovt i bakgrunden, men hon hörde den inte förrän det var försent. Hon slängde snabbt ner talkriken i diskhon och skyndade in i sovrumet där mobilen låg. Missat samtal! Från mamma…hon som hade hoppats på att det var barnen som ringde och ville prata med henne.

Undrar hur de har det med Jonas…De saknar säkert inte sin mamma alls, de kanske bara tycker det är skönt att slippa henne och hennes jobbiga tjat och gnat. För att inte tala om hennes mat, som aldrig verkade passa båda samtidigt. Hur hon än kämpade med maträtterna var det alltid någon av dem som gnällde. Nu skulle de i alla fall slippa hennes matlagning och få åka hem till deras farmor som säkert hade lagat massor med god julmat. Hon såg flickorna framför sig, kunde erinra sig deras lukt och fantiserade om hur hon kramade dem och pussade dem i håret. Hon älskade sina barn mest av allt i hela universum. ”Härifrån till evigheten” som hon brukade säga till dem medan hon skestikulerade med armarna utsträckta åt sidorna så långt hon förmådde nå. För att signalera att evigheten var mycket längre än hennes armar kunde sträcka sig. Hon hörde deras skratt och kiv för sitt inre om medan tårarna alltjämt rullade nerför hennes kinder kunde hon samtidigt inte hindra ett litet leende som smög sig fram när hon tänkte på dem.

Hon ringde upp sin mamma.
”Hej Mamma, det är jag. Jag hann inte svara förrut. Jag var på toa, ljög Johanna….Ja, jag kan köpa med några julmust på vägen från tågstationen….Ja, min väska står redan packad i hallen och tåget går om en och en halv timme från Centralen. Jag är framme halv ett. Tror du att ICA är öppet då?…Bra, då ses vi snart…Ja, jag är försiktig mamma. Hälsa!”

Johanna gick ut i köket igen och där stod den orörda koppen med vaniljte, nu bara ljummen! Hon suckade tungt, hälde ut teet i vasken och diskade snabbt upp kopp och tallrik. Drog ut sladden till vattenkokaren och gick in i badrummet och borstade tänderna. Blev ståendes framför spegeln och tittade på den glåmiga personen framför sig. Är det där jag? Hu så jag ser ut! Hon vaskade av kinderna med lite varmt vatten i hopp om att ansiktet skulle få lite fin rosig färg, men icke. Det hände ingenting. Hon smörjde in ansikte och händer och satte på lite kajal och mascara. Drog en borste genom det axellånga ljusa håret. Suckade åt sin egen spegelbild, släckte lampan och gick till sovrummet och klädde på sig. Valde de mörkgrå jeansen och en röd tröja som var lite ”julig”, snorde runt en svart fluffig scarf om halsen.

Hon gick in en sista gång i flickornas rum. De delade rum för hon hade bara haft råd med en 3:a. Och den hade gått upp i pris i budgivningen och hade blivit på tok för dyr egentligen. Men vad skulle man göra? Hon måste ju bo någonstans. Och eftersom hon inte hade körkort ville hon bo nära sitt jobb som låg i Solna. Hon hade sett anonsen för lägenheten på Hemnet och tänkt att ”Den måste jag ha, den är perfekt. Lägenheten, som låg högst upp i huset och med balkong i söderläge, hade ett väldigt stort sovrum som flickorna kunde dela på och ett lite mindre som skulle funka för henne. Separat köksdel som låg i fil till matrummet och som hade öppen planlösning med vardagsrummet. Där kunde det både tittas på TV, äta och leka samtidigt.” Så hade hon tänkt, och när hon väl hade bestämt sig ville hon inte vika sig en tum. Lägenheten skulle bli hennes, och det blev den! Lägenheten låg vid Filmstaden i Råsunda med två minuter till närmaste tunnelbanestation och med prommenadavstånd till jobbet som också låg i Solna. Jonas hade flyttat till ett nybyggt hus i Ursvik, med sin nya tjej. När barnen bodde hos honom varannan vecka kunde han köra barnen till deras skola som låg väldigt nära där Johanna bodde. Det var väl inte den bästa lösningen, men det funkade på grund av att Jonas hade bil, vilket hon ju inte hade. På denna punkt hade de i alla fall varit eniga! Alltid något. Hon kom på sig själv med att stå och lukta på flickornas kuddar, för att känna deras dofter.
”Nej, nu får jag torka tårarna och se till att komma iväg till Centralen” tänkte hon för sig själv. Släckte alla lampor i lägenheten, förutom de som hade timrar, en i flickornas rum och en i hennes och en i vardagsrummet”. För att hålla tjuvar borta tänkte hon…

Hon tog på sig skorna och kappan, tog tag i påsen med julklapparna och den lilla resväskan med hjul och gick ut i trapphuset. Hon slogs av hur tyst allt var! I vanliga fall när flickorna var med tänkte hon aldrig på det, för de livade ju upp allt när de var med, men nu var det oerhört tyst! Man hade kunnat höra en knappnål falla på våningen längs ner, så tyst var det. Alla har väl åkt iväg för att fira jul, tänkte Johanna. Hon låste dörren, tog hissen och åkte ner. Med tunnelbanan var hon snart på Centralen, där hon hann köpa med sig en Caffe Latte och en tidning i Pressbyrån innan hon letade sig fram till sin perong. Spår 11. Det låg en trappa ner från huvudingången, och så fick man gå lite. Egentligen låg ju spår 11 precis mitt emot spår 10, men det var betydligt längre att gå!