Vilodag…
Dag 132 av 365
Funderar på sommarpratet med Ulf Lundell som jag lyssnade på i går. Han sa något väldigt tänkvärt tycker jag. Om Nyliberaler. Hur de i vanliga fall propagerar för individens frihet och att Staten ska hållas minimal, om den ens behövs. Men i Coronatider ropar även de på hjälp från Staten… Så vad är det egentligen de vill? Ska vi ha en Välfärdsstat eller bara en minimal Stat med ”Frihet för Individen”? (Läs: Frihet för de som har pengar)
Eller kan det vara så, att Nyliberalerna just i Coronatider upptäckte det som Socialister vetat hela tiden. Genom att ha ett utjämningssystem som syftar till att alla människor ska ha råd till ett drägligt liv, även de som är sjukskrivna och arbetslösa, så borgar man samtidigt för att hålla ekonomin i gång på maximal nivå. Vilket även gynnar de med mycket pengar, alltså de som äger de stora företagen.
Konsekvensen av Coronaepidemin för ekonomin, är kanske densamma som det nyliberala samhället. Ett samhälle där bara de som är friska och har jobb kan konsumera….Som sagt, kanske upptäckte Nyliberalerna äntligen att det samhället inte är något att eftersträva?Den som lever får se
Dag 131 av 365
Det är svårt att välja en enda enskild låt som betytt mest för mig, men för stunden väljer jag:
Sound of Silence med Simon and Garfunkel
Dag 130 av 365
Uppgift: Skriv fem meningar om din favoritlåt eller en låt som betytt mycket för dig.
Jag har tusentals, eller åtminstone hundratals, favoritlåtar…svårt att välja ut en enda låt. Skulle kunna fylla en hel bok med alla låtar jag gillar och vad dessa har betytt för mig. Men om jag nu ändå måste välja en så är första tanken att jag borde välja något med antingen Elton John eller Simon and Garfunkel. Varför? Dessa artisters musik spelades flitigt på radion när jag var liten, på 70-talet…, så många av deras låtar får mig att minnas mycket av min barndoms bekymmersfria dagar. Då känslor av lycka och trygghet dominerade. Långt ifrån de jobbiga oros- och ångestkänslor jag senare fick i skolåldern.
Möjliga låtar:
Scarborough Fair / Canticle – Simon and Garfunkel (1966)
The Sound of Silence – Simon and Garfunkel (1964)
Bridge Over Troubled Water – Simon and Garfunkel (1970, samma år som jag föddes)
A Hazy Shade of Winter – Simon and Garfunkel (1966)
El Condor Pasa (If I Could) – Simon and Garfunkel (1970)
The Boxer – Simon and Garfunkel (1970)
Your Song – Elton John (1970)
Goodbye Yellow Brick Road – Elton John (1973)
Rocket Man – Elton John (1972)
Sorry Seems To Be The Hardest Word – Elton John (kom i samband med att jag började skolan, 1976)
Också en möjlig låt, även om denna kom senare, när jag var i skolåldern
I’m Still Standing – Elton John (1985)
Nu ska jag vila och låta dessa tankar mogna. I morgon ska jag försöka välja. I slutänden kanske det inte går att välja bara en enda. För som sagt, utöver dessa finns det massvis med andra låtar som alla har betytt något för mig.
Ett pyttelitet ax-plock av dessa: https://open.spotify.com/playlist/2llqe3LkNpErG0uBI1mLhx…
Den som lever får se vad jag kommer fram till…?
Dag 129 av 365
Dag 128 av 365
???????
Dag 127 av 365
26 juni 2020
29 grader och gassande sol.
Det är tropisk hetta på Minkvägen i Sollentuna!
Både ute och inne. Svettas även om jag sitter stilla och har korsdrag i hela huset….
Trots denna värme har jag drabbats av städiver! Jag rensar, sorterar och kastar gamla papper, böcker och annat som man samlat på sig under flera år. Vet inte vart denna energi kom ifrån, men plötsligt fanns den bara där. Som ett mirakel, eller kanske är det D-vitamin-depåerna i kroppen som börjat återhämta sig?
Det är bara att hoppas att det håller i sig…Skulle behöva rensa på lite fler ställen i huset…Men lovade att bara rensa bland mina saker. Inte röra någon annans. OK då. Det är ganska enkelt, en ledtråd är att lämna allt som det står Rolling Stones på orört! ?
Dag 126 av 365
– ”Varför tänkte jag inte på det tidigare?” ❓
– ”Det borde jag ha tänkt på” ❗️
Vanliga repliker till sig själv när man har gjort något fel. ❌
Förebråelsens kärna och klimax.
Negativa tankar och känslor om oss själva skapar spänningar i kroppen och musklerna. Till ingen nytta.
Gjort är gjort. Historien kan man inte ändra på. Bara lära av.
Observera det som har hänt, reflektera över det en stund.
Sedan är det bara att acceptera och släppa.
Förlåta oss själva och gå vidare. ?☀️?☀️?
(Så länge vi inte har sårat någon annan, då måste man ju också säga förlåt såklart.)