Laddar inför morgondagen !!!
?????️
Dag 100 av 365
Det firar jag med en bild ?????
Dag 99 av 365
”Nu är det natt, djupt inne i mig hör jag det levande bruset från havet som väller in.”
Det är livet i mig som porlar. Jag känner hur det bubblar av förväntan inför framtiden. Idag var en ganska bra dag som resulterade i att hoppet inför framtiden ljusnade betydligt. Och motivationen till att börja jobba igen kom tillbaka! Härlig känsla att gå hem med på en fredag….
Det kommer att bli natt igen var så säker, men jag är inte längre rädd för den!
Dag 98 av 365
Ett minne jag har är från när jag var liten. Kanske inte så läskigt, men jag har aldrig kunnat glömma det helt. Jag var nog runt 8 år och när farmor eller mormor var på besök hos oss i Vallentuna, brukade jag sova med dem i källaren. Så var det även denna natt, när farmor sov över. Vi gick och la oss och jag somnade. Sedan vaknar jag på natten för att gå på toaletten. Det finns en toalett i källaren och på väg till den möter jag två eller tre personer i ljusa rockar som står i gången mot ytterdörren som finns i källaren, precis utanför bastun står dem. De frågar mig om vägen till Vallentuna centrum och om jag vill följa med dem. Jag förklarar vägen men säger att jag inte vill följa med.
Istället går jag på toaletten. När jag är klar där och kommer ut så har de försvunnit. Jag tyckte att händelsen var så verklig att jag aldrig någonsin funderade på om det var en dröm jag hade haft. Och när jag vaknade på morgonen och berättade för farmor så svarade hon något som jag nu har glömt. Men det var tydligt att hon trodde att jag bara hade drömt. Jag har en annan gång i mitt liv drömt så där verkligt. Sådär så att man verkligen upplever att man har pratat med någon på riktigt, inte bara att man har drömt, vilket jag alltid annars är medveten om att jag har gjort. Det var en gång straxt efter att min mormor hade gått bort. Då besökte hon mig i drömmen och sa ”Det går fort Anna, så vi ses snart igen”. När jag vaknade var jag helt övertygad om att det var min mormor som hade sagt detta till mig. Det var hennes röst jag hade hört. Även om jag naturligtvis vet att det är omöjligt. Lite läskigt är det ändå när man drömmer så där verkligt…????
Dag 97 av 365
Uppgift: En persona är en typisk person, en karaktär som du bygger din berättelse på. Välj ett namn. Titta i en bok, en tidning eller på nätet och ta det första namnet du ser till exempel Sebastian eller Lova. Ta reda på vad namnet står för, vad det betyder, hur det stavas, vad ursprunget är. Beskriv sedan hur en typisk Sebastian eller Lova är för dig. Skriv ett personporträtt, var hen bor, arbetar med, läser, gillar att göra på semestern. Berätta om hens uppväxt, familj och vänner. Beskriv både bra och mindre bra sidor hos hen – skapa en hel och verkig person.
Scen 1 – Sverkers morgon
Klockan skrällde någonstans under hans säng. Med en van hand stängde han av den och somnade snabbt om. En dryg halvtimme senare ringde telefonen. Den stod också under sängen. Det är verkligen mycket som får plats under en säng, resonerade han och brukade därför stuva undan en hel del saker där. Efter några signaler svarade han.
– Hmmm, det är Sverker.
– Du har väl inte försovit dig nu igen? Du vet väl att du måste vara här om en kvart, senast.
– Men…
– Inga men! Se bara till att vara här om en kvart!
Sverkers chef la på luren och med ens fick han brått. Han for upp ur sängen.
– Aj, tusan också! Att han alltid skulle glömma att huka sig i sovrummet. Vindsvåningens sneda tak var alldeles för lågt.
Fem minuter senare var han färdig att gå, med en ostsmörgås i högsta hugg. Han fick trycka i sig den under avdelningsmötet helt enkelt. Han hade tack och lov bara fem minuters cykelavstånd till jobbet. Men vart var nu plånboken och nycklarna? Sverker började leta i sovrummet. Under alla kläder och tidnings högar, men vare sig nycklar eller plånbok hittade han där. Han gick till köket och letade. Och där på köksbordet, under gårdagens reklambunt, hittade han både plånboken och nycklarna. Sverker kastade en hastig blick på klockan, mötet skulle börja om exakt sju minuter. Än finns det hopp, tänkte han, när han vred om nyckeln i låset. Med cykeln redo för ilfärd tog han sedan hissen de fem våningarna ned…
Scen 2 – Sverkers möte
Sverker stod i duschen. Han hade ganska bråttom, men han var ändå tvungen att ta en dusch först. I kväll skulle han träffa henne igen, kvinnan som fått honom att tycka att livet ändå var ganska trevligt, trots allt. När han stod i duschen funderade han över varför han alltid var så sen överallt. Det var som en obotlig sjukdom hos honom, att alltid komma för sent. Men nu skulle han ändå göra ett försök att bryta trenden. En stund senare klev han in på puben där de bestämt möte. Sin vana trogen, kastade han en blick på armbandsuret för att se hur mycket försenad han var. Han sken upp, bara tio minuter! Det tar sig tänkte han.
Han blev ganska besviken när han såg att hon inte var där. Han satte sig med en öl vid ett bord nära dörren, så att han skulle se när hon kom in. Tiden gick och han beställde in en ny öl. Tankarna gick i huvudet. Tänk om hon hade varit där, men blivit sur på honom när han kom för sent, och helt enkelt stuckit hem igen. Kanske bäst att jag ringer till henne och kollar läget, resonerade han. Han fiskade upp mobilen ur jackans inneficka och slog numret.
– Ja, det är Annelie.
– Hej, det är Sverker. Är allt bra med dig?
– Ja…Det är bra. Varför undrar du?
– Jag tänkte att när du inte var här när jag kom, så kanske du var sur på mig. Jag kom ju för sent och så, det var ju inte meningen så klart, men du kanske inte orkade vänta tänkte jag och därför ringer jag nu för att kolla läget.
– Jag är inte säker på att jag förstår vad du menar. Skulle vi träffas idag? Var det inte i morgon som vi skulle träffas nere på pubben?
– I morgon? Vad är det för dag i dag? Är det inte onsdag idag?
Annelie skrattade till, det var det där varma och glada skrattet som han gärna hörde mer av.
– Nej, det är tisdag idag. Hela dagen…Sitter du på pubben och väntar på mig?
– Jag gör visst det. Jag fick för mig att det var onsdag idag nämligen. Och jag som trodde att jag var försenad!
Annelie skrattade igen.
– Jag har inget för mig ikväll heller, så jag skulle kunna komma ner om en stund. Har du redan hunnit att äta?
– Nej.
– Bra, vänta på mig, så kan vi äta tillsammans. Hej så länge!
Dag 96 av 365
En dag på jobbet. När jag går fysiskt till jobbet, istället för att bara jobba hemifrån, blir jag mycket tröttare. Påtagligt. Min chef tyckte det var konstigt….Hade möte med hen idag. Kanske finns det en ljusning för mig. En förändring till det bättre? Fler möten väntar denna vecka. Det ska bli spännande och något jag ser fram emot. ????♀️?️♀️
Dag 95 av 365
Går med öppen famn över en grön och blommande sommaräng. Den lyser i regnbågens alla färger, doftar härligt och ger ren glädje till insekter, djur och människor! För det nödvändiga kretsloppet. Fåglarna leker tafatt och alla människor ler. Dessa härliga sommarmånader vi nu har framför oss går så oerhört fort. Varje år tänker jag: nu ska jag ta vara på tiden, leva i nuet och njuta. Men hur? Samtidigt som allt detta härliga och naturliga liv pågår runt om oss ligger verkligheten på lur och med det i sikte är det ovisst vilken ekonomisk ”årstid” vi befinner oss i. Går det upp eller ner? Går vi mot ljuset eller mot mörkret. Men trots det ovissa måste vi ändå leva i nuet och hoppas på att framtiden blir bättre än dåtiden och att vi alla lär av våra misstag. Den som lever får se…??
Dag 94 av 365
24 maj 2020! Solen skiner och våren är på väg att övergå i sommar. Livet skyndar på precis i samma takt som alltid…Om sex månader lite drygt fyller jag 50 år! Det känns mest kravfyllt. Att man måste fira det på ett speciellt sätt. Men varför egentligen. Jag borde ju fira så som jag vill fira det. Några dagar på något fint hotell kanske? Och så måste man säkert ta hänsyn till Corona viruset. Om det fortfarande härjar. Den som lever får se, som jag brukar säga ??