Kategori: Utmaningar

⦁ Att vara sann mot mig själv
⦁ Lyssna på mig själv
⦁ Att leva i nuet
⦁ Att fånga dagen
⦁ Att göra en sak i taget
⦁ Att försöka se det positiva i allt, även om det först verkar negativt
⦁ Att våga visa mig själv
⦁ Att vara en god lyssnare
⦁ Att inspirera andra
⦁ Att visa andra vänlighet och vara mindre självisk

Bokrubrik:
Botten – tur och retur under 365 dagar

Ingress:
Flera ögonblicksskildringar om hur det kan vara att leva med depression, ångest och utbrändhet under ett år. Skriven av mig själv till mig själv (men journalister och bloggare får gärna läsa också). Boken innehåller en blandning av olika berättandeformer. Bokens syfte var rent terapeutiskt, för att försöka hitta meningen med livet igen. En slags pånyttfödelse skulle man kunna säga.

Brödtext / Ett urklipp:
Dag 4 av 365
Hjärnans seghet paralyserar
Långa stunder stirrandes rakt fram
Från öronen hörs det bekanta pipandet
Ibland svagt, ibland irriterande högt.

Idag var ändå en bra dag
Inte lika trött som förut
Men oron i magen finns alltjämt kvar
Oro för vad?

För andra en axelryckning
För mig värre en värsta mardrömmen
Sluter ögonen
Hoppas på flykt från verkligheten

Mars och det är vår
Grå moln och regn
Likt min inre själ,
Upp och ner.

Kala och grå träd
Ännu utan löv
Likt döda ting
Blek och utan färg

Ter sig som mig

Har du också funderat på hur stora luftföroreningarna är i din omgivning?

Hibou Air Quality Sensor System…
…är ett intelligent luftkvalitetssystem som är…
⦁ Lätt att installera
⦁ Ger realtidsdata
⦁ Och kan ge Dig anpassningsbara rapporter och varningar

För beställning och frågor,
Kontakta Axel Hammar,
Innovatör och grundare av
Smart Sensor Devices AB
+46 703 709 706
e-mail: info@smartsensordevices.com
www.smartsensordevices.com

Sollentunavägen 67A
191 40 Sollentuna
Sweden

Det har nu gått en tid på min sjukskrivning och jag börjar återhämta mig lite grand från den mest akuta utbrändheten. Men den starka oron för framtiden vad gäller jobb, ekonomi, corona-virus och min psykosociala ohälsa är mycket stor. Så stor att jag ständigt har ångest. Vad kommer hända med mig om jag inte blir tillräckligt bra så jag snart kan börja jobba igen? Vad ska jag jobba med? Vad kan jag jobba med, vad orkar jag? Hur stresstålig är jag? Jag är rädd att jag kommer hamna här igen om jag inte får hjälpa med att göra en förändring. Behöver hjälp både från min chef, arbetsgivare och den fackliga klubben. Jag går ju också ständigt omkring och tänker att det är något fel på mig. Att jag har någon diagnos och lider av någon personlighetsstörning.

Känner mycket stor osäkerhet inför framtiden. Allt känns också meningslöst, som att allt hopp snart är förbi. Vad är meningen med att stoppa i sig alla piller när man ändå inte mår bättre? Det är ingen som kommer vilja ha mig på ett jobb. En person som visat sig så här svag som jag är nu. Vem vill ha en sådan som mig: En snart 50 årig tjej, med psykiska problem? Ingen! Förut när jag har känt mig deprimerad och varit negativ och missmodig, har jag ändå kännt att jag har livet framför mig. Att det av den anledningen ändå fanns lite hopp. Men nu är min guldålder förbi. Nu är jag passé. Och jag känner inte längre att jag passar in någonstans….

Utbrändheten känns fortfarande, även om den mest akuta tröttheten håller på att försvinna. Jag känner mig inte lika seg i huvudet längre. Men jag känner mig fortfarande yr, speciellt när jag springer på löpband. Och mitt minne är fortfarande dåligt. Glömmer vissa saker. Har svårt att koncentrera mig och lära mig nya saker. Svårt att fokusera. Och när jag anstränger mig blir jag snabbare trött, känner mig lättare slutkörd helt enkelt. Är inte lika stresstålig. Och jag har stark tinnitus. Ett ständigt tjutande i örat.

Gravstenen som hon hade jobbat med de senaste 6 månaderna var äntligen klar. Det var så länge som hon hade vetat om…Dödsdommen…Magsäckscancer… Obotlig. Hon som bara trott att det var magkatarr som vanligt. Men en dag kom det även blod när hon gick på toa…Läkarna konstaterade snabbt att det var försent att göra något. Max två månader kvar hade de sagt. Hennes värsta mardröm hade besannats!

Eftersom hon ville att gravsten skulle ha en speciell text, hade hon genast börjat jobba med den. Hon hade börjat med att slipa stenen slät och blank. Därefter hade hon huggit ut bokstäverna, en efter en. Bokstav för bokstav, ord för ord. Nu läste hon texten högt för sig själv:

”Här vilar en person som inte levde efter mallen…
En person som ständigt letade och sökte, men aldrig kom fram till målet…
Ty målet var vägen i sig.

Längs livets väg mötte hon några personer som kom att betyda väldigt väldigt mycket.
Och tillsammans med dem inträffade många roliga händelser…
Som nu bara är minnen hos det fåtal som ännu är i livet.

Nu när vägen har nått sitt slut så kan man därför ändå säga att målet tillslut uppnåddes.
Ty nu är sista dagen levd och hennes sista andetag har ebbat ut.
Tack för allt som livet gav och tog!”

När hon hade läst klart slöt hon ögonen för sista gången.

Vi står inför en stor osäkerhet och mänskligt hot på grund av Corona smitta. Därför måste vi alla göra vad vi kan för att lindra konsekvenserna av det. Någon sa att så många som 70% kan ha blivit smittade innan epedemin är över. Det vi kan göra är att försöka dra ut det över tid, så att inte alla drabbas samtidigt. Så att inte viktiga samhällsfunktioner helt slås ut. Och försöka förhindra att smittan sprids till riskgrupperna. Men om den ändå gör det, att det är de som tillhör riskgruppen som får tillgång till sjukhusvård. Vi andra kan ta hand om oss själva i våra hem.

Det man slås över är hur snabbt saker och ting kan förändras. Från att alla levde ”sina vanliga liv”: Gick till jobbet, skola, handlade, gick ut på nöjen på kvällarna, reste etc. Till att vi nu begränsar våra liv ganska markant. I fotspåren ser det ut som att miljöutsläppen nu minskar till följd av minskat bil- och flygresande! Och kanske vi också blir bättre på att ta tillvara på maten och inte slänga så mycket som vi kanske brukade göra. Inget ont som inte har något gott med sig alltså. Men det är ändå synd att det måste till sådana dramatiska händelser för att få oss att ändra beteende. För jag tror att vi kommer att kunna se längre fram att det kanske är bra att inte flyga och åka bil så mycket som vi gjorde innan, när vi ”levde våra vanliga liv”. Kanske kan detta ge oss nya vanor som är bättre för miljön och som i slutändan också är bättre för klimatet? Den som lever får se! ?

Skapa distans…

…och perspektiv