”Världens natur: De sju kontinenterna” är en helt underbar naturserie som finns att se på svtplay.se. 🤩 Serien går igenom djurlivet kontinent för kontinent och man får se hur djurarter har anpassats under hundratusentals år till de väldigt varierande klimatförhållanden som finns på jorden. Kan varmt rekommendera att se den! ⛰🏔🗻🏞🌅🌄
Serien innehåller följande sju avsnitt:
Antarktis
Asien
Sydamerika
Australien
Europa
Nordamerika
Afrika
https://www.svtplay.se/varldens-natur-de-sju-kontinenterna
Dag 248 av 365
Har idag gjort inlägg i FB-gruppen ”Politisk debattgrupp”. Jisses så många kommentarer jag har fått! 243 hittills – hektiskt värre om man skulle försöka sig på att svara på alla dem! Har varit medlem i gruppen mindre än en vecka, men funderar skarpt på att gå ur redan. Jobbigt att argumentera mot en del människor som har helt andra åsikter…. Men samtidigt vill man ju inte att de ska få basunera ut sina åsikter oemotsagda…. 🥺 Länken dit om någon mot förmodan skulle vilja ge sig in i debatterna. Man måste ansöka om medlemskap:
https://www.facebook.com/groups/debattgrupp/
Nåväl, har även hunnit med en liten promenad och ett träningspass med Sofia på SVT play. Känns väldigt bra! 🙏
https://www.svtplay.se/video/27238589/sommargympa-med-sofia/sommargympa-med-sofia-sasong-1-handduk?start=auto
Dag 247 av 365
Ju mer man tänker, ju mer inser man att det inte finns något enkelt svar.
Filosofi & Tänkare – Nalle Puh
Dag 246 av 365
Våra sinnen! Enligt en artikel i Illustrerad Vetenskap har vi sju – Syn, hörsel, känsel, lukt, smak OCH balans- och kroppssinne. Då tänker jag att det måste vara med kroppsinnet som vi utforskar vårat inre?
Vilket får mig att tänka på följande…”Den längsta resan gör vi i vårt inre”, som är ett Isländskt ordspråk. 🤔
Dag 245 av 365
Vacker plats!
Jag antar att de flesta känner till någon plats som betyder något extra, som väcker speciella känslor till liv.
Platsen där mitt barndomshem ligger har förändrats en hel del sedan jag var barn, men ändå väcker bilder därifrån många minnen. Likaså berättade historier från ställen jag lekte på som barn. Kanske får det mig att känna en evig tillhörighet. Kanske är det en längtan till en svunnen tid.
Ibland fantiserar jag om hur det skulle vara att bo där idag. Skulle jag känna samma tillhörighet? Skulle min längtan försvinna? Antagligen inte. Förmodligen överträffar minnena från en förgången tid verkligheten av idag. Eller….? 🤔
Dag 244 av 365
Hej Anna,
Detta brev är till dig, som du får öppna igen och läsa 2030-10-21 (10 efter att jag skrev det).
Om mindre än 2 månader ska jag fylla 60 år! Jag har haft ett långt, innehållsrikt inre liv, dit människors elakheter under så lång tid inte kunde nå. Det var den mur som jag för så många år sedan, redan när jag var barn, började bygga upp.
En skyddsbarriär mot omvärldens avundsjuka och elakheter.
Vid en ålder av 50 hade jag lyckats rasera min barriär. Likt Roger Waters The Wall hade jag lyckats riva min egen mur mot omvärlden.
”Brick by brick”…Det tog många år…Men tillslut var muren ett minne blott. Det blev min egen pånyttfödelse. En betydande vändning i mitt liv, ett livsavgörande vägskäl.
Det var då jag äntligen vågade visa omvärlden vem jag egentligen var.
Vågade visa mitt sanna jag, utan att försöka gömma mig i självkontroll och stränga självbestämda regler. En enorm lättnad och befrielse. I mitt inre infann sig lugn och harmoni.
Det betyder dock inte att jag aldrig mer efter det hade några motgångar…Långt därifrån. Motgångar hör till livet. De kommer när man minst anar dem.
De kommer när man minst behöver dem. Och varje gång känns de lika jobbiga.
Som om ingen glädje någonsin mer skulle kunna existera. Men skillnaden blev att jag inte längre dolde tankar och känslor förknippade med vrede och sorg.
Jag försökte inte längre lura mig själv eller andra att jag är en osårbar supermänniska.
Jag har fortfarande ett innehållsrikt inre liv, men idag kan jag välja att ibland dela med mig av det till min omvärld, när jag så väljer att göra det. Och jag är inte längre livrädd för att visa min sårbarhet. Det har varit den bästa present jag någonsin kunnat ge till mig själv. 🙏🤗
Dag 243 av 365
Vinterns natthimlen är lika svart som sot,
står i skarp kontrast till den ljusa sommarhimlen
En liknelse som kan gälla för många dikotomier
Men även om många ofta vill para ihop ondska och mörker,
skänker den en särskild stämning.
En laddad och outforskad mystik
Nattsvarta himlavalvet ger ett rofyllt skydd från omvärldens upptäckt, anonymiteten känns tryckande och kompakt.
Tankarna får kosmiskt laddad kontakt med stjärnorna.
Vinterns stjärnklara natthimmel associerar till universums oändlighet,
på ett sätt som sommarens ljusa natthimmel aldrig kan göra.
Så om sommaren symboliserar sprudlande liv, är vintern en tid för eftertanke och reflektion.
Inget av dessa tillstånd kan misstas för ondska.
Skulle det istället kunna vara så att avsaknad av kontrast och perspektiv föder ondska
och att acceptans för olikheter istället är en förutsättning för fredlighet och harmoni? 🤔🧐🤔
*Dikotomi Innebär en uppdelning av en helhet i två separata delar. Delarna är alltså: gemensamt uttömmande – allt måste höra till ena delen eller den andra och ömsesidigt uteslutande – ingenting kan samtidigt tillhöra båda delarna. De två delarna som har bildats är varandras komplement.
Dag 242 av 365
I en utopisk värld skulle alla människor på jorden leva i fred och harmoni, alla skulle acceptera olikheter och ha förmåga att tänka storsinnat. Att istället för att bejaka sina rädslor för det okända, istället vara nyfiken på olikheterna och se vad man själv kan lära genom nya perspektiv. Hur ett utforskande förhållningssätt kan berika oss alla istället för att begränsa.
- Våga vara lika olika! ☯️🤍🖤💜💙💚💛🧡❤️☯️