Att vara medveten om sina styrkor – och svagheter – i syfte att kunna bidra i ett sammanhang är en konst. Det är lättare när man känner till förutsättningarna, desto svårare när man inte gör det. Jag har alltid haft ett rikt inre liv, något jag på senare år har förstått att inte alla har. Har ofta inre dialoger med mig själv. När mitt inre är i harmoni och befinner sig i en lugn balans, känns det som att hela jag utstrålar glädje och positivism. Det finns inga problem eller bekymmer som är för svåra att lösa. Men varför kan det inte alltid vara så? Allt skulle vara så mycket lättare. ☀️
I dessa problemlösa stunder tänker jag att jag aldrig mer kommer hamna i en mörk avgrund med tankar som är så svarta att ingen orkar lyssna. Tänker fram strategier för hur jag alltid borde tänka. Kommer på positiva ordspråk som i den optimistiska stunden är helt självklara…. Men när jag faller ner i den svarta avgrunden kidnappas hjärnan vilket gör att det inte finns några logiska tankar, minnet av de självklara strategierna och ordspråken är som bortblåsta. Alla käcka hejarop vill jag bara spy på. Sedan vill jag gräva ner mig, dra ett täcke över, blunda och aldrig mer vakna upp. 🥺😢😪😴
Nästa morgon kan jag på ett obegripligt sätt se en liten strimma ljus igen. Då sträcker jag mig krampaktigt mot ljuset och försöker mödosamt kravla mig upp ur avgrunden. På vägen upp är det lätt att halka och ramla ner igen, men något gör att jag hela tiden kämpar mig tillbaka upp mot ljuset. Mitt ljus har namn, hemliga för omvärlden, men de finns bevarade i mitt hjärta. Vet inte hur jag skulle ha orkat upp denna gång utan dem….Till alla dem som gett mig stöd: 💖💕💞💕💖
Dag 240 av 365
Tänk om man hade en kristallkula, så att man kunde se sig själv in i framtiden. Se hur ens liv blir beroende på om man väljer vägen till vänster eller vägen till höger, för att därefter bestämma vägvalet utefter vilket liv som verkar bäst…
“Men Anna, du kan ju alltid engagera dig mer fackligt sen igen om några år”….Jo visst, kanske det. Men tänk om det är just nu som det magiska ögonblicket existerar. Nu, men inte sedan. För tänk om det är så att vägen till vänster aldrig mer korsar det fackliga engagemanget. Det kan faktiskt vara så. Att den dörren nu stängs för alltid.
Samtidigt har jag alltid trott att ödet också spelar en roll. Att det egentligen inte är jag som väljer väg, utan att det faktiskt är något annat, obestämt vad, som styr mitt val. Som en osynlig hand som leder mig på en enda väg, som om några val aldrig funnits.
Filosofiskt, jag visst. Men när vi säger att vi gör ett val, hur “valfritt” är det valet egentligen? När vi har vägt alla för- och nackdelar mot varandra, är det väl så att vi då väljer den väg som verkar bäst i något hänseende, och i den stunden existerar inte längre något val.
Tanken på att det inte finns något val gör det lättare att gå vidare och koncentrera sig och engagera sig i de nya arbetsuppgifterna. Och ja, kanske kommer min osynliga hand leda mig tillbaka till fackliga/politiska engagemangen i en framtid.
Den som lever får se 🧐🤓😇😌😉😜
Dag 239 av 365
Några bilder från veckan – vissa vyer tröttnar jag aldrig på. Naturen skänker mig en sorts andlighet som jag inte finner någon annanstans 😇🙏💖
Dag 238 av 365
Många funderingar inför eventuellt vägval 🙄🤔
Dag 237 av 365
Reflektioner kring SVT’s program ”Dokument utifrån: Amazons värld”:
Amazon Empire:The Rise and Reign of Jeff Bezos
Efter att ha sett denna dokumentärserie i två avsnitt är jag helt övertygad om att Sverige bör behålla LAS, alla arbetsrättsliga lagar och arbetsmiljölagstiftningen precis som de är.
Låga priser på varor verkar vara viktigt för väldigt många människor. Men kan det vara så att jakten på lägsta pris sakta men säkert driver oss mot en värld som är ekonomiskt styrd av Amazon? 😱
https://www.svtplay.se/dokument-utifran-amazons-varld
Dag 236 av 365
Att nå halvvägs är inget misslyckande, utan ett vunnet delmål 🤗💖
Dag 235 av 365
Några bilder från idag
Dag 234 av 365
Reflektioner kring SVTs program: ”Dokument utifrån: AI – hot eller möjlighet?”
Man behöver inte vara särskilt konservativ för att känna en viss rädsla inför AI! Har nu sett första delen av två och slås av att det inte ligger särskilt långt bort att bli verklighet. En del tror att AI kommer att finnas i vardagligt bruk på en del områden redan inom 15 år. Och att så mycket som 50% av de jobb vi känner idag är hotade. Men att det istället kommer skapas andra jobb. Frågan är om det blir lika många jobb. Vid varje tidigare ”revolution” så har många jobb försvunnit utan att bli ersatta av andra.
Några tänkvärda uttalande i avsnitt ett:
”I de tekniska innovationernas historia är de flesta små saker (förändringar av arbetsuppgifter till följd av tekniska innovationer). Det är bara kanske tre som är av samma magnitud som AI-revolutionen: Ångmaskinen, elektriciteten och datorrevolutionen. Allt annat är för litet. (För att kunna jämföras med AI)
”Det som oroar mig mest är att det finns en period som påminner om vår tid: Den brittiska industriella revolutionen. Då ökade inte lönerna på 90 år. För många sjönk levnadsstandarden medan tekniken utvecklades.”
”Med automation försvinner jobb. Robotar…Jag vet inte hur de köper bilar eller går och handlar mat. Hur som helst betalar de inte skatt. Det finns ingen sheriff, polis, brandkår…Alla i offentlig tjänst är borta. För det finns inget skatteunderlag, robotar betalar inte skatt.”
”Ökad produktivitet genom automation minskar antalet jobb. Sak samma vad robottillverkarna säger. Man ersätter inte de jobb som roboten har tagit över.”
Efter att ha tittat på avsnitt två, är jag inte mindre bekymrad. Avsnitt två tar upp hur mycket information de stora företagen har om oss, genom våra aktiviteter på Internet. Och hur det kan användas i både bra och mindre bra syften. En del hävdar, eller åtminstone ser en fara med, att demokratin faktiskt är i fara och att den nya tekniken kan användas i kontrollerande och övervakande syfte på ett mycket skrämmande sätt av auktoritära stater….😱
Kan varmt rekommendera denna programserie, länk till programmen:
https://www.svtplay.se/dokument-utifran-ai-hot-eller-mojlighet