reflekterat

Angående debatten på Aktuellt mellan Arbetsmarknadsminister Eva Nordmark (S) och Elisabeth Svantesson Ekonomiskpolitisk talesperson (M) om ungdomsarbetslösheten som uppstått på grund av Coronakrisen. (1 juli 2020 klockan 21.00, Aktuellt SVT2)

Åsiktsskillnaden går mellan att tro på individen genom att vidareutbildning till slut kommer leda fram till jobb och lärlingsarbeten där man ska lära sig jobbet på jobbet, för lägre lön!

Lägre lön är ett mantra som Moderaterna gärna tar till som medel för att ”skapa” nya jobb. Frågan är hur mycket lägre lön? Är det en lön man kan leva på? De vill även se att vissa typer av ”enklare” jobb också ska ha lägre lön och att de som är långtidsarbetslösa ska bli tvugna att ta dessa jobb. Så att vi får en ännu större segregation i Sverige. Där de som har en lön man kan leva på tillhör eliten, medan de som av någon anledning haft otur i livet får slita med dessa ”enklare” jobb. Och kanske blir tvugna att ha två eller tre sådana jobb för att få ekonomin att gå ihop.

Samtidigt hävdar Moderaterna att dessa människor kan läsa kvällskurser och på så sätt förkovra sig så att de kan ta steget från dessa ”enklare” jobb och kvalificera sig för ett jobb med en lön man faktiskt kan leva på. Men frågan är, om man verkligen hinner eller orkar med att läsa kvällskurser om man samtidigt måste ha två eller tre jobb, och dessutom vill hinna träffa sina barn någon gång?

Personligen tror jag att detta system som Moderaterna propagerar för; ”enklare” jobb med lägre lön, kan bli det som tillslut gör att samhället i Sverige till hundra procent liknar det i USA. Vi är redan på god väg dit, men har inte riktigt kommit upp på deras nivå av utanförskap.

Utåt sett verkar det som att USA i princip har permanentat utanförskapet. Om man är född i utanförskap, så är man dömd att vara där för resten av livet. Den största chansen till ett drägligt liv går genom kriminalitet. Gärna gängkriminalitet. Det som Moderaterna säger sig vilja ”få bukt med”. Men det räcker inte med att säga att man vill få bukt med det. Man måste ta till åtgärder som skiljer sig markant mot deras egen politik. Till att börja med vägrar Moderaterna att se någon koppling mellan gängskjutningar och sociala orättvisor. De sociala orättvisorna som de själva varit med och skapat. Genom skattesänkningar och nedskärningar i den sociala välfärden.

Jag vet inte om de är så naiva och på riktigt tror att barn som lever i utanförskap, som har sett sina föräldrar slita från morgon till sen kväll för en lön man inte kan leva på, om någon politiker tror att dessa barn ser en ljus framtid? Och tänker: detta samhälle som har gett min familj så mycket (?), till det samhället vill jag verkligen bidra (not!)

Och nej, det räcker inte att politiker åker ut till Rinkeby med sina livvakter och pratar med en handfull människor, de måste faktiskt också veta vad det innebär att leva i utanförskap, med en lön man inte kan leva på. Att leva med en framtidstro som inte är ljus. Först då kommer politikerna att vara trovärdiga. Om man vet vad det innebär att leva i utanförskap, eller om man har sett det i sin närhet eller har tillräcklig empatisk förmåga att förstå, kan man inte vara så hurtig som Elisabeth Svantesson låter när hon pratar om lägre lön för ”enklare” jobb. För vad innebär det i praktiken? En modern form av slaveri?

När de blåa partierna pratar om kriminella, låter det som att de pratar om en samling människor som bara är ”dumma mot oss andra som är moraliska och laglydiga”, vi som anammar samhällskontraktet. Men om man inte känner sig inkluderad i samhällskontraktet, varför ska man då följa dess lagar och regler? Jag tror att hunger, fattigdom och negativ framtidstro kan driva människor att begå kriminella handlingar. Det är en form av överlevnadsinstinkt. Så låt oss försöka inkludera alla människor i Sverige i samhällskontraktet, istället för att göra andelen i utanförskap större. Och nej, ett ”enkelt” jobb för en lön man inte kan leva på, är inte lösningen! Det kommer bara att spä på problemen ännu mer. Jag tror istället på att försöka skapa mer framtidstro. För alla! Det kan man göra genom att öppna upp fler möjligheter för människor. Visst kan lärlingsjobb vara bra, men lönen måste ligga på en nivå man kan leva på. Och det måste finnas möjlighet för alla att nå olika positioner i samhället, genom utbildning. Utan att behöva ha flera jobb samtidigt.