Inlägg

Publicerat

Dag 127 av 365

26 juni 2020

29 grader och gassande sol.
Det är tropisk hetta på Minkvägen i Sollentuna!
Både ute och inne. Svettas även om jag sitter stilla och har korsdrag i hela huset….

Trots denna värme har jag drabbats av städiver! Jag rensar, sorterar och kastar gamla papper, böcker och annat som man samlat på sig under flera år. Vet inte vart denna energi kom ifrån, men plötsligt fanns den bara där. Som ett mirakel, eller kanske är det D-vitamin-depåerna i kroppen som börjat återhämta sig?

Det är bara att hoppas att det håller i sig…Skulle behöva rensa på lite fler ställen i huset…Men lovade att bara rensa bland mina saker. Inte röra någon annans. OK då. Det är ganska enkelt, en ledtråd är att lämna allt som det står Rolling Stones på orört! ?

Publicerat

Dag 126 av 365

– ”Varför tänkte jag inte på det tidigare?” ❓
– ”Det borde jag ha tänkt på” ❗️
Vanliga repliker till sig själv när man har gjort något fel. ❌
Förebråelsens kärna och klimax.

Negativa tankar och känslor om oss själva skapar spänningar i kroppen och musklerna. Till ingen nytta.
Gjort är gjort. Historien kan man inte ändra på. Bara lära av.
Observera det som har hänt, reflektera över det en stund.
Sedan är det bara att acceptera och släppa.
Förlåta oss själva och gå vidare. ?☀️?☀️?

(Så länge vi inte har sårat någon annan, då måste man ju också säga förlåt såklart.)

Publicerat

Dag 125 av 365

Anna var en person med stor integritet, ärlig och pålitlig. En person som blickade in i sig själv, kände stor trygghet och visste vad hon ville. Ingen man sätter sig på. Men aldrig elak, bara ärlig, i stunder när så krävdes. En ideolog som ville leva i ett samhälle där alla känner sig inkluderade, där utanförskap inte finns. Där det finns plats för alla. Där alla är lika olika. Älskade naturen och en verklig djurvän. Nyfiken på livet, ständigt sökande efter nya vägar att upptäcka. Där vägen var själva målet i sig.

Ingen mall passade in på Anna, hon var egen, eller rättare sagt, en självständig tänkare. Musik, mat, fotograferande och skrivande var återkommande följeslagare. Hennes närmaste familj betydde allt, även om hon inte alltid visade det. Men det var just i deras trygga närvaro som hon till slut vågade visa vem hon verkligen var.

Publicerat

Dag 124 av 365

Lika fint väder idag som igår. Men mina inre moln verkar hopa sig ändå. Oron och tvivlen finns där alltjämt på lur, jag känner det. Efter två dagars arbete på 50 procent är jag helt slut. Var tvungen att lägga mig ner och vila, slocknade på en gång! Yrsel, dåligt minne och hopplösheten…Tror att jag glömde ett möte med en facklig kamrat…suck…hur kunde jag? Hemska mig, jag skäms för mig själv och för den jag har blivit. ??????????

När jag kom hem idag hade jag lust att fortsätta med häcken, men orken fanns inte där. Stark vilja men ingen ork… resulterar i frustration och självförebråelser…Vem är jag? Måste rasera och bygga upp mig själv igen. Bit för bit. Hur kunde det bli så? Svaret…Finns skrivet i stjärnorna eller någonstans i mitt inre men det är inte tydligt för mig och kanske inte heller viktigt? Det är som det är, bara att gilla läget….Men hur? Genom att hämta krafter…genom mina sinnen och massor av acceptans. Lättare sagt än gjort. Men ett måste för överlevnad.

Den som lever får se vart det hela slutar….????

Publicerat

Dag 123 av 365

Idag åkte sonen iväg på sommaräventyr! Spännande och samtidigt pirrigt. Hoppas att de får fint väder i norra skärgården. Här lyser solen från en nästan klarblå himmel. Bara lite skira slöjmoln emellanåt och lite skön fläkt. Välbehövligt. Både solen och vinden. Man känner sig äntligen lite levande, häääärligt! ☀️☀️??☀️☀️

Just nu undrar man vad man brukar klaga över. Allt det kan man lägga bakom sig ett tag…Alla bekymmer finns kvar, men de är inte lika tydliga dagar som denna. Bekymren liksom bleknar bort i solljuset. De kommer säkert tillbaka en regnig dag, men det är inte idag. Tack och lov för detta välbehövliga andrum! ???