reflekterat

Midsommardagen 2020 och sommaren är här med besked! Strålande solsken från klarblå himmel och varmt! Runt 23 grader och i veckan som kommer väntas temperaturer uppåt 30 grader. Det är härligt med sommar, men ”bakom den fina fasaden” ligger Corona på lur och skördar många nya offer.

Ett nytt utbrott har upptäckts i en gruva i Norrland, många har smittats på en köttfabrik i Tyskland och i Brasilien är över en miljon smittade. Även i Kina har man rapporterat om många nya fall. I går uppgav WHO att 150 000 nya fall av coronasmitta hade konstaterats bara det senaste dygnet runt om i världen. Det är det högsta antalet nya fall på en dag sedan pandemins början! Man undrar verkligen vart det ska sluta? ??

D-vitaminbrist och eventuellt Astma, vem hade kunnat tro det? Inte jag. Just nu äter jag en herrans massa mediciner. Kan öppna ett Apotek ?

Citalopram mot depression, Valaciklovir mot munsår, D-vitamin för att motverka bristen av D-vitamin, Femoston för klimakteriebesvär, Antihistamin för eventuella allergibesvär under pollenperioden (har jag det också?), Lergigan för att kunna sova och få ner ångesten samt Inhalator för att öka andningen (för den eventuella Astman som jag nu håller på att få utrett)…Ja, och så förstås Samarin, Gaviscon och vid behov Pantoprazol för magen.

Jisses, vart ska detta sluta? Den som lever får se ?

I går fick jag svar på de blodprover som jag tog förra veckan. Det visade sig att jag hade D-vitaminbrist! När jag nu läser om D-vitaminbrist och vilka konsekvenser det kan få, kan jag inte låta bli att fundera på hur länge jag kan ha haft denna brist, och framförallt varför inte ett sådant blodprov har tagits tidigare?

Har bristen funnits under hela tiden som jag har sökt läkarvård för depression, nedstämdhet och ångest? Under hela den tid jag har proppat i mig Citalopram som ska justera serotonin-nivåerna.

Efter några minuters Googling kan jag nämligen konstatera att läkare har hittat samband mellan just depression, nedstämdhet, självmord och D-vitaminbrist! På en annan sida står det följande ”D-vitamin påverkar må-bra hormonet serotonin, signalsubstansen som reglerar ditt välbefinnande, oro och ångest, sömn och vakenhet”! D-vitamin är även bra för immunförsvaret, benstomme, muskelstyrka och den kognitiva förmågan.

Nu blir jag orolig på riktigt. Om D-vitamin är så viktigt som jag just har läst, för en rad olika saker, men framför allt för att motverka depression, nedstämdhet och ångest, varför i hela friden tas inte ett sådant blodprov när man söker läkarvård för just depression?

En massa blodprover har tagits på mig under de senaste 1,5 åren, men inte ett enda av dessa var för att mäta D-vitaminet i mitt blod! Häpnadsväckande. Om det var så här för mig, då kan jag tänka mig att många människor som lider av depression och ångest kanske i själva verket lider av D-vitaminbrist utan att veta om det! Just nu hittar jag inga bra ord för vad jag känner…men någon slags besvikelse över att ha blivit berövad 1,5 år av mitt liv, kanske helt i onödan. Men säker kan jag ju inte vara eftersom nivåerna av D-vitamin som sagt inte har tagits tidigare.

Nu har jag i alla fall börjat knapra D-vitamin, första tabletten tog jag i morse. Kanske är det ren inbillning, men jag tycker redan att jag känner mig piggare, gladare, mindre ångestfylld och deprimerad. Med stort hopp om att det nu har vänt för mig på allvar….Glad sommar allihop ????

Tillbaka på 50% från och med idag.
Är ganska trött nu…???

Åren går snabbt kan man konstatera. Killen har nu gått ut 9:an! (Skolavslutningen var 11/6 2020)

• 

Mycket trädgårdsarbete idag så nu är jag supertrött. Inte bara mentalt, det känns i kroppen också. Det är något frigörande med trädgårdsarbete. Man får arbeta med hela kroppen, samtidigt är det kreativt, vilket stimulerar hjärnan. Man får göra och skapa något med händerna. En härlig kontrast till det vardagliga stillasittandet.

En grej med mig är att när jag väl börjar kan jag inte sluta förrän jag har nått målet för dagen. Jag kan knappt ta en paus, dricka vatten, äta eller gå på toaletten. Jag kör. Men innan jag gick ut idag tog det verkligen emot. Det var ett gigantiskt berg som skulle bestigas innan jag orkade ta mig ut. Först frukost och därefter en sudoku. Sedan blev jag så trött och hängig att jag var tvungen att lägga mig en stund på soffan. All energi var som bortblåst. Efter en liten stund av självömkan reste jag mig motvilligt och masade mig ut. Samlade ihop de verktyg jag behövde för häck-klippningen och satte igång.

När jag väl var ”på”, gick det som sagt inte att stänga av förrän det var klart. Då var jag så trött att jag kunde falla ihop och hade inte ätit sedan frukost, 6 timmar tidigare. Och bara hunnit dricka ett glas vatten under tiden. Att klippa en häck tar tid, och tyvärr blev det inte heller särskilt snyggt. Men jag både hoppas och tror att resultatet av dagens ansträngning kommer synas nästa år. Alla i hushållet är dock inte lika övertygade om det. ???…
Den som lever får se ?